På högstadiet blev jag mobbad. Det var en tuff tid & det var svårt i skolan.

En sak jag blev mobbad för var att jag var en bonde.

På den tiden, i den åldern känns det som att många såg bondeyrket som något  fånigt. Ööööhh BONDE!!!! Bönder är töntiga, man ska bo i stan osv.

Faktum var att just då, var jag inte någon riktig bonde. Jag var en tjej på 14 år som bodde ute på landet med min familj, 1 katt, 2 hundar, 2 hästar & några grisar.

En av dom tjejerna som var på mig mest bodde dessutom i grannbyn, med lite höns & sånt. Inte så stor skillnad från mitt liv.

Dessa åren har satt sina spår hos mig. Man blir ledsen när man tänker på det.

Nu kan jag ju ändå kalla mig bonde på riktigt & det finns inget som gör mig så stolt som det.🫶

För bondeyrket är ett viktigt yrke. Vi tar fram en del av den svenska maten. Man ska vara bra på mycket och kunna lite av allt. Det är inte fånigt som mina mobbare då tyckte, det är ett väldigt kunskapskrävande och viktigt jobb.

Att jag sedan tre år tillbaka delar med mig dagligen om detta yrke i sociala medier, tycker jag känns viktigt.

Jag vill att bonden & konsumenten ska komma varandra närmre. Jag vill att de där högstadieeleverna ska få lära sig mer om yrket. Jag vill att yngre ska läsa det jag skriver, för att få en förståelse för bondeyrket.

Jag är rädd att mina barn ska bli mobbade sen i skolan, för de nu lever bondelivet på riktigt här.

Kan jag nå ut till fler av Sveriges befolkning, så föräldrar kan prata med sina barn och göra skillnad, känns det bannemig som en revansch.

Det sätter sina spår att bli mobbad. Det kan både vara små och stora saker. Men jag tror säkert att någon som läser här känner igen sig, och tänker tillbaka på den tiden. Eller jag vet, att det finns många fler som blivit retade för att vara just en bonde.

Jag vet inte hur det ser ut just nu kring detta ord, som var så laddat då. Kanske har det skett en förändring 19 år senare? Jag hoppas det. 

Inte vill vi att varken våra barn mobbar eller är de som blir mobbade?