Häromdagen skulle jag köra halmrivaren själv för tredje gången och var pepp på det. Nu kommer det gå riktigt bra idag tänkte jag, inget kan stoppa mig.👏

Det började bra dom första tre minuterna. Men sen fick jag inte loss nätet riktigt och skulle fälla ner luckan för att få balen att rulla pyttelite. För jag hade glömt bort att det fanns en annan finess som kunde rulla balen inne i rivaren. Balen fick en himla fart och for av rivaren såklart.🌪 Att jag inte tänkte på det.

Jag ringde John och han kommer i lastmaskinen med världens flin.😂 Ibland måste han verkligen gilla mig extra mycket alltså.😂

Det blev en timmes extra jobb. För jag fick lägga i balen i två omgångar eftersom halmen blev så fluffig.

Dessutom var det två som vi inte känner som hade sin maskin på gården här idag. Just precis när jag gjorde min tabbe så åkte dom förbi. Dom flinade och jag vinkade lite generat tillbaka.😂

Men nu har jag lärt mig detta och kommer förmodligen aldrig göra om denna tabbe.

Sen har även våra soffor kommit och gjort entre i magasinet!

Som vi väntat på dom. Det var lång leveranstid. Eftersom vi köpte dom online och inte sett dom i verkligheten så var det lite pirrigt om dom skulle passa. Men nu är dom på plats och vi blev nöjda.

Det är lite tomt här ännu. Vi håller på att funderar på om vi ska ha kuddar eller inte och vad man ska ha på soffbordet.

John har ju även gjort tre myslampor. Eftersom det är jag som städar så var mitt önskemål att inte ha lampor på golvet. Det blir mer lättstädat då. Så vi körde järnrör från kontaktuttaget och upp till en lampa.

Här kommer även ett väldigt kärt minne för tre år sedan. Jag var mammaledig med Assar och John höll på att slå gräs. Jag, Irma och Assar tog med oss en fikakorg. Eller fikakorg lät väl för fint. Det var snarare en plastpåse med fika i.

När fikat gör entré, då tar det inte många sekunder innan traktorn stängs av. 

Hur mysigt är det inte att ta fram fikat i nyslaget gräs och bara vila lite? Det är sådana här små stunder tillsammans med barnen som man minns med sådan glädje. Jag hoppas även att dom kommer minnas sådana här stunder med kärlek och värme.

Mer fika ute på fält gott folk!

//Bettina