Vi förlorade en tjur.

En av våra yngsta tjurar som är runt 6 månader åkte på trumsjuka. I våmmen är det normalt att det bildas gaser som antingen rapas upp eller passerar genom magtarmkanalen. När upprapning hindras får djuret trumsjuka. Våmmen sväller upp, främst i djurets vänstra sida. Hans andning var inte som vanligt, han svettades, magen var svullen och det kom skum från munnen.
Som första hjälp så gnuggade vi på magen och vi förde ner en slang i halsen på honom ner i våmmen för att luft skulle komma ut igenom slangen.
Vi hällde i honom matolja. Det är för att skikta gasen från slemmet. Vi hällde även ner diskmedel i slangen. Det kan göra så att ytspänningen släpper i våmmen. Även vatten, eftersom han inte drack självmant. Vi hällde även i honom off feed och antracid. Inte allt samtidigt såklart, men under behandlingsperioden.
I förrgår på dagen började han dricka själv och han tuggade även höet han fick! Åhhh så skönt! Han löste det, vi löste det. Ingen svullen mage och han vad piggare.
Men igår på morgonen var han sämre igen och det blev ett tråkigt slut. Vi funderar på om något mer blivit fel i magen eller om det endast var trumsjukan. Vi hade hjälp av veterinär också såklart.
Förlusten av att förlora ett djur, det är inte roligt. Vi gör allt vi kan för att våra djur ska må bra. Men ibland går det inte vägen. För oss blir det en ekonomisk förlust också. Han kom till oss för 1 månad sedan och i inköp kostade han oss ca 9000 kr. Istället för att han om ca 14 månader blir svenskt kött, så åker han istället till destruktion. Nu har vi beställt bil med container som kommer och hämtar honom och det kostar runt 1000 kr.
Vi värnar om våra djur på det bästa sätt vi kan. Vi vill dom ska må bra, äta bästa maten och ha ett bra liv. För att våra djur mår bra, det är de viktigaste för oss.
Här ligger han i väntan på att bli hämtad på gödselplattan med den finaste utsikten från gården över Hornborgasjön.
Igår kväll när vi gick och lade oss i sängen funderade vi på varför vi var så trötta och konstaterade att det blir ju en känslomässig urladdning. Man vill så så så gärna att sånt här ska gå vägen.
Vi har vart väldigt förskonade från sjuka djur under våra snart fem år vi drivit gården, så det är skönt. Men den gång det sker, så är det väldigt tråkigt och ledsamt.
Det har blivit lite si så där med annat arbete, allt har gått på halvfart pga detta. Men tänkte visa i morgon lite av vad det senaste dagarna bjudit på.
/Bettina