Jag tänker som så, att sedan jag började blogga här i oktober så borde det ha hittat hit några nya som inte läste mina första inlägg där jag presenterade mig och gården. Så därför tänkte jag idag köra en liten presentation igen! 

Innan jag börjar vill jag även säga att du MÅSTE kika in här på bloggen på söndag…

Jag heter Bettina och det är mina bilder och rader med text du scrollar igenom. Här får du följa vårt liv som bönder.

Sen ser du även John en del här också, det är min andra hälft som jag driver gården ihop med.

Vi började driva gården i april 2020, efter att Johns pappa hastigt lämnade oss mitt i vårbruket.

John är uppvuxen på gården och har hjälpt sin pappa till och från under uppväxten, under högsäsong. Att börja driva gården från ena dagen till den andra blev en tuff start. John kämpade på att rodda både gården och sitt heltidsjobb som hovslagare.

Jag jobbade heltid på badhus men fick träda in genom att ta hand om allt i hemmet på våran andra gård, Irma som då var två år och även hjälpa till så gott jag kunde i lantbruket, utan någon erfarenhet av varken växtodling eller kossor.

Visst jag fick MVG i traktorkörning när jag gick naturbruksgymnasium, inriktning häst. Men nu var det plötsligt diverse redskap därbak också. Jag har även hållt på med djur hela livet, men inte kossor.

Plötsligt satt jag där i traktorn. John hade precis sått klart kornet och jag skulle ratta runt en Fendt 716 med en vält där bak. Hur skulle detta gå….?

Det är ju det här jag har väntat på!!! Känslan när jag för första gången styrde runt traktorn på åkern med välten där bak visste jag direkt att det är det här jag väntat på. Får det lov att känns så rätt?Fem år senare från denna dagen, känns det fortfarande lika rätt.

Men att det var intensivt att rodda ihop detta nya liv var det ingen tvekan om. För 2018 hade vi köpt oss en ödegård. Vi rev befintligt hus, byggde stall, smedja, festlokal, grävde trädgård, målade alla uthus och byggde ett nytt hus sekelskifte stil där vi flyttade in i maj 2019.

På våren 2020 började vi ändå bli ganska färdiga av det viktigaste med renoveringen av ödegården och kunde dra ner lite på tempot. Då gick Johns pappa bort och jag och Irma blev då i princip själva på den gården, samtidigt som jag var gravid med Assar.

Då John var på Prästgården morgon – natt för att plötsligt ta hand om ett lantbruk helt själv. Från att bara ha hjälpt till under uppväxten till att rodda allt själv.

Men det fanns ingen tvekan om att inte göra detta, att fortsätta förvalta gården visste John direkt att han ville göra. Men det var ju där och då inte helt självklart för mig, då jag aldrig egentligen vart insatt i lantbruk i mitt liv. Vad innebär det? Trots att jag hade känslan i mig att jag på något sätt ville vara med i detta. Då det tilltalade mig något enormt.

På våren fick vi väl lite nog. Eller mest jag. En dag när John kom hem och han inte ens hade hunnit ta av sig skorna innan för dörren, sa jag:
-Jag vill sälja gården och flytta till Prästgården. Det skulle vara mycket roligare om vi bodde där man jobbar.

Vi satt i en timme och pratade om det och där och då blev det bestämt. Vi flyttar. Lite sådana är vi, när något känns rätt då går det undan.

Vi satte igång hela grejen med mäklare och renoverade ännu mer för att få mer betalt för gården. Det var inte många sekunder över varje dag för vila. Då det både var lantbruket, våra andra jobb, föda barn, ta hand om barn, renovera ödegården mer osv.😂 Ja herregud, hur orkade vi?

Det var 8 månader kvar av mammaledigheten och i den vevan funderade vi på, ska vi kanske driva gården ihop? Kommer det gå ihop sig ekonomiskt verkligen?

Ska John fortsätta och sko och driva gården med endast växtodling själv? Eller ska vi behålla kossorna, öka antal och driva gården tillsammans?

Vi kör! Vi driver gården tillsammans. Vi båda kände starkt att det är det här vi vill göra. När min mammaledighet var slut i september 2021, då var vi inte längre bara partners utan även arbetskompisar.

Från de 13 dikor som fanns på gården när vi tog över, har vi nu under de 5 år vi drivit gården kommit upp i över 100 tjurar, dikor och kalvar. Sen har vi även växtodling. Men växtodlingen kommer minska framåt när det blir ännu fler djur på gården.

Våra planer på att öka gårdens verksamhet berättade jag ju i tidigare inlägg. Vi väntar på stöd för att bygga en ny ladugård för över 200 ungdjur.

Spännande tider. På söndag  har jag något riktigt roligt att berätta. Det vill du inte missa!🤩 Så det kommer vara tyst här resten av dagarna nu. Men söndag, KIKA IN!!!

/Bettina