Det har blivit tyst på gården…

Hej! Då ska jag ta och sammanfatta det senaste dagarna som gått här. Det har faktiskt blivit tyst på gården nu, vilket är otroligt skönt. Det har vart ett ständigt surrande under några veckor, men nu är det tyst. Vi har torkat klart allt vete!!! Så skönt ju! Det har vart rätt tidskrävande, så en av oss har behövt vara på gården hela tiden och fixa med torken och djur, samt runtomkring fix.

I torsdags efter jag lastade in sista lasset vete i torken så tog jag och öronmärkte några kossor. Dom hade tappat ett märke.

Fyller kross så jag kan locka alla till fållan.

Kollar namn och nummer i telefonen.

Dags att få in rätt kossor in i fållan.

Om djuren tappar märken så måste man ersätta med ett nytt. Jag sätter de nya märkena i de gamla hålen, så detta känns inget för kossorna.

Men sen har ju våra kossor en dubbel identifiering. Alla har ju nämligen namn! Så när jag öronmärker får jag kolla noga vilket nummer dom har i örat innan jag sätter i det andra.😂 Jag kan ju bara namnen på kossorna nämligen.

Maja får ett nytt märke.

Camille får ett nytt märke.

Jag har dock en app där jag har skrivit upp vilket nummer som hör till vilket namn och kossa. Himla smidigt.

Har lite publik!😂

För den får jag ofta ta upp när jag och John ska prata klarspråk om våra kossor. Han säger nummer och jag står som ett frågetecken, medan jag säger namn och han står som ett frågetecken.😂 Men tro det eller ej, han kan nog faktiskt runt 10 namn iallafall!

I torsdags fixade jag även det sista med staketet i kossornas vinterhage. Fram på dagen efter öronmärkning fick dom komma ut i sin vinterhage.

Jag var nästan lite pirrig av att visa kossorna sitt nya vindskydd och hage. Töntig jag är.😂
Men här har dom aldrig vart så det är alltid roligt att överraska dom.

Kossorna är taggade!

Här kommer dom gå denna och nästa vinter. Till våren flyttas dom till beteshage och då ska vi så denna åkern. Sen efter vi tröskat nästa höst så får dom komma tillbaka.

Vindskyddet kallas normalt för naturreservatet. Det var faktiskt Johns pappa som kallade det för de. Det är en ganska stor skogsdunge som är helt orörd. Det är väldigt mysigt där. Det är som att gå in under ett tak men samtidigt är de ganska öppet där inne då det inte växer massa buskar där.

Vi är alltså med i ett kontrollprogram ”utegångsdjur utan ligghall”. Så våra kossor får vara ute året runt och röra sig fritt. Dom mår väldigt gott!🙌

John var iväg och plöjde hela dagen. På kvällen hämtade jag honom med bilen så vi kunde äta kvällsmat ihop alla fyra. Sen drog han till traktorn igen efter kvällsmaten och vid 22 tiden fick jag detta smset.

Gött tänkte jag att han kände sig nöjd för dagen, men jag tittade inte så noga på bilden.😂 Dock blev det ju slut för dagen eftersom ett stag gått sönder.

Dagen efter drog han in till stan för att köpa ett nytt stag och en sprint. Men det fanns inte på lagret. Typiskt!! På måndag får vi hem reservdelarna.

Men sen har man ju en riktigt händig man som inte tänker detta låta stoppa honom och plogen i helgen. Han svetsade och grejade och vips så var han ute och plöjde igen med en hemmalösning i fredags.

Men innan det så blev det lite fix med putsen. För den ska jag ut med i helgen.

Igår var barnen och lekte hos grannarna lite på lördagsmorgonen, så då drog John och plöjde och jag hoppade in i traktorn för att åka och putsa.

Kossorna går ju på halva åkern med rörsvingel nu. Den andra halvan testade vi faktiskt att direktså lite vallfrö i stubben. Detta blir ett litet experiment som vi hoppas funkar. Så tänker vi ta och slå vall här nästa sommar och biten kossorna går på ska vi så i vår.

Iallafall, då putsade jag ner stubben.

Vid 11 var det dags att åka hem och samla ihop barnen och äta. John kom hem också. Det dröjde två timmar innan vi var igång igen. Assar fick hänga med John och plöja och Irma fick hänga med mig och fortsätta putsa.

Irma har med sig lite leksaker som underhållning i traktorn. Men vi hade även utsikt till stora vägen. Så vi körde en lek. Varje gång det kom en vit bil så skulle man ropa vit bil, då fick man ett poäng. Irma vann första omgången upp till 14 poäng och jag vann andra gången. Sen körde vi även en sagolek där vi skulle säga två ord var och bilda en saga så.

Vid 16.30 var vi klara och kopplade då av putsen och på med halmrivaren för att fixa ladugården. Under tiden kom John och Assar hem och började grilla hamburgare.

Ska jag vara ärlig så kan jag nog räkna på två händer dom gångerna jag har kommit in och maten är färdig, under de 10 år vi vart tillsammans. Herregud vilken lyx att John fixade maten. Det är ju jag som alltid lagar mat och har ansvaret för det. Så denna måltiden kan jag leva på länge.😂 Ärligt talat hade jag också kunnat vänja mig vid det, även om jag vet att detta kommer nog inte ske igen förän om något år.😂

Men så har vi delat upp ansvaret och jag har inget problem med det heller.

Då är det dags att dra igång denna söndagen med dagens jobb!👍

/Bettina