Hej! Idag har vi vart på slakteriet för att hämta hem återtag. Förra året sålde vi faktiskt lite köttlådor. Men i år valde vi att inte göra det, för det går åt för mycket tid att hantera och sälja. Det blir ingen vidare extra lön med tiden det tar.

Det är ju ändå lite tråkigt för jag tyckte det var väldigt roligt att kunna erbjuda kött direkt från gården förra året.

Men någonstans måste man ju få betalt för det man gör och vi vill inte lägga skyhöga priser som inte matchar butikernas.

Så i år blir det endast till oss själva och lite till vänner och familj.

Efter vi lastat på allt så stannade vi på närmsta fik så klart. Man får alltid lyxa till det lite med mat eller fika när man är ute på utflykt.

Väl hemma igen så var det dags att sortera och packa upp!

Nu tänkte jag berätta en liten mysig historia. Jag vet inte om jag har skrivit om Astrids kalvning som var i våras? I vilket fall är det mer slutet av historien jag vill komma fram till! 

Kalvningar var igång och jag var ute på kvällskollen. Jag såg att Astrid hade det kämpigt. Så jag gick hem och hämtade kedjorna. Sen hjälpte jag henne.

Ibland får man vara lite barnmorska även på en gård. När kossan krystar så drar jag, när hon inte krystar så släpper man efter.

Kalven kom ut och hon fick namnet Astri.

Jag och Astri fick en speciell relation.

Kalvar brukar ofta vara rädda för människor när dom föds ute i naturen. Eftersom våra kalvar föds i stora hagar och inte inne i en box, så är det oftast svårt att komma nära dom redan efter ett dygn. Dom kan ju springa iväg så lätt när dom har stora ytor att vara på.

Men Astri var redan från början en trygg kalv och kom gärna fram till mig direkt även om hon inte behövde det.

Under sommaren sa Irma och Assar att dom ville ha en kalv som dom kan borsta på och sen ville dom även ha en kalv dom kunde vara ute och gå med runt gården.

Astri var en perfekt kandidat tänkte jag. Så jag har myst extra med henne, borstat och tränat att ha grimma på.

Häromdagen så tog vi ut henne och promenerade faktiskt ett helt varv runt gården. Så himla roligt! Jag har uppfyllt barnens önskan och vi har dessutom fått en himla mysig kalv.

Det vore nästan konstigt om hon inte blev barnens ridkossa (och kanske min😆) när hon blir större. Vi får se.

Men i vilket fall, det är sånt här jag älskar just med att hålla på med djur. Man tänker en tanke och tränar under några månader och sen vips så var målet uppfyllt.

/Bettina