Hej! ”Ett skepp kommer lastat med Axan”, eller snarare en lastbil… Igår var tanken att få tröskan att hoppa igång. John laddade batteriet och gjorde några försök att få igång tröskan att starta. Det var inte helt enkelt i kylan. Men tillslut!! Precis när han hade backat ut tröskan och gått för att hämta lastmaskinen så rullade lastbilen med Axan in på gården. Ibland är det flyt! 

Jag och barnen tog varvet runt gården med bilen för att ta detta foto när tröskan laddades. För vi skulle nämligen hälsa på min mormor och morfar igår under dagen.

Jag kan säga såhär, ibland är det inte helt lätt att få ihop bilder under loven. På loven brukar John jobba lite mer än mig utomhus och jag är mer med barnen. Men igår bad jag faktiskt John att ta en bild när lastbilen kom. För hur kul är det bara att läsa text?

Sååå, tadaaa! Han kom ihåg att ta en bild innan han började lasta av Axanen.

Till och med två! Vi var alltså tvungna att köra ut tröskan för att få in detta i kanterna. Platsbrist som vanligt och denna ytan är den enda lilla yta som finns kvar på hela gården att ställa in något på. Så den har vi sparat för just Axan.

Dagarna blir lite som de blir nu när det är lov. Det går inte riktigt sätta någon plan för vad som ska göras, mer än det viktigaste som är djuren.

Idag tog John en förkik i ladugården för att se vad dom behövde göras. Sen uppdaterade han mig och drog sen dit vi restaurerat betesmark för att skotta snö. Nu är det dags för företaget att hämta träden. Så jag och barnen tog på oss för att ta ladugården och kossorna.

Han fick ta lite kort igen! Även lite roligt för mig att se!

Traktorn står still vid kossornas box redo för att strös.

En hjälpreda. Här körde vi upp kross i elivatorn.

När vi hade strött och var klara med krossen så kollade jag vattenkoppar och barnen stod utanför och klappade på djuren. John fyllde kross innan han drog för att skotta.

Sen drog vi till kossorna för att kika till dom och även öppna en bal. Bäst och hålla det lagom med att öppna balar när dom är med. En bal räcker till i morgon. Barnen sitter alltid på fyrhjulingen när vi är hos kossorna. Den får dom aldrig lämna.

Igår fick vi även hem en storsäck med mineraler. Vi har alltid kört småsäckar, men det går åt en del nu. Så nu är det storsäck som gäller.

/Bettina