Våran ladugård är väl inte den bästa ladugården. Även om den är hel och ser fin ut. Men det är lite detaljer som vi inte gillar. Så när (om) vi ska bygga vår nya ladugård så är det många grejer vi inte kommer ta efter här.

En av anledningarna till att ladugården inte är superlätt skött är att den var planerad för glidströbädd, men det är för lite lut på den. Typ inget lut alls. 

Innan använde vi en strövagn som gick längst in mot väggen. Så tanken är att när man strör där ska djuren ta med sig halm och strö mot skrapgången. Men sen var det ett himla bök att få med sig tillräckligt med halm till varje box. Så det blev många vändor att dra sig fram och tillbaka på den lilla vagnen för hand.

Ser du dom två röda fästena vid taket? Där gick rälsen. Då drog man sig fram i ett snöre med halmen på den lilla vagnen. Dessutom när det var mycket strö i boxarna nådde djuren upp till den och skulle gärna klia ryggarna. Då gällde det att hålla i sig.😅

Sen är foderkrubborna heller inte så bra. Dom är smidiga, för att man kan ta och lyfta bort dom med pallgafflar.

Men det blir mycket handarbete att slänga upp mat i dom. Så hälften av maten läggs i krubborna och hälften på golvet. Det får man sen ösa upp för hand.

Skrapgången är lite för smal. Det är väldigt trångt att skrapa med lastmaskinen där.

Sen alla stolpar som är i vägen när vi ska strö in i boxarna. Så vi måste köra in på sne mellan stolparna till varje box.

Såhär får vi backa in mot varje box.

Men när vi lägger i mat i krubborna är det inga problem med stolparna iallafall.

Vi har testat att strö från skapgången, men då handlar det om någon centimeter på varje sida om traktorn.

Vi tar väl en nackdel till då!

Kan du hitta vattenkoppen?

Vattenkopparna sitter inne i boxarna. Det blir upptrampat vid dom. Vi måste även gå in i boxarna ihop med busiga tjurar för att rengöra och kolla vattenkopparna.

Där inne sitter vattenkoppen.

Men vi har EN fördel med ladugården. Det är trots allt att den är gjuten helt plan. Så därför har vi kunnat ha den som maskinhall och även spannmålslager i tre år. 

Här är en film från när vi hade rörsvingeln i en av boxarna. Här höll vi på att torka den efter tröskning. Jag berättar lite om det. Slå på ljudet så hör du. 

Första året vi började driva gården hade vi våra dikor inne i ladugården. Men vi kände att så här kan vi inte hålla på. Därför gick vi med i kontrollprogrammet ”utegångsdjur utan ligghall”.

Då blev som sagt ladugården maskin förvaring istället, fram tills denna höst.

Nu är ladugården fylld igen tre år senare och vi jobbar åter igen i det gamla systemet. Men en strömaskin har vi ju införskaffat oss och det underlättar mycket!

Men efter att vi plockade bort alla portar framför boxarna blev det mycket ljusare och härligare.

Nu är jag igång att rensa ut den gamla ladan från bröte och bra och ha saker. Så vi kan göra detta till ett nytt spannmålslager innan mitten på sommaren.

Men nu ska jag ta och avsluta detta inlägg. För nu ska jag förbereda inför kontrollbesöket vi har i morgon på utedriften. 

//Bettina