Vi kämpar på med Majlis och hennes kviga. Blåtunga går i tankarna. Men vi vet inte. Förmodligen inte? Kvigan är pigg. Hon busar och springer runt och är precis som en normal kalv, bortsett från att hon har noll sugreflex. 

Nu är kvigan snart fem dagar gammal och vi får ge henne mjölk genom en slang. Varje gång vi sätter fast Majlis för att mjölka ur henne så försöker vi få henne att suga, men det finns noll intresse. Efter det försöker vi med napp, men det slutar alltid med att vi får hälla mjölken genom en slang.

Jag säger bara CRED till alla som handmjökade förr i tiden. Det är både tidskrävande och jobbigt för händerna.

Ikväll kommer det faktiskt en ”granne” som är veterinär och ska ta en liten koll. Så får vi se lite hur vi tar oss vidare med problemet.

Majlis är fin med sin kalv, hon tvättar den och har koll på den. Men hon låter inte den komma fram till juvret när hon inte är fast heller. Dessutom vill ju inte kalven suga. Så ingen bra kombination detta.

Majlis är en av våra äldsta kossor som man alltid kunnat lita på under åren. Men förra året dog hennes kviga och i år blev det såhär. Sanningen med en sådan här kossa är att hon inte kommer få vara kvar hos oss till nästa säsong. Såhär kan vi inte hålla på även nästa år.

Hade Majlis levt i det vilda hade inte hennes kalvar klarat sig. Där är vi nu och hjälper till för att kalven ska överleva. Men det här är otroligt tidskrävande för oss och det är inte så roligt för Majlis heller när vi håller på såhär.

Men vi kämpar på och håller tummarna att kalven börjar suga igen och det kan bli ett lyckligt slut!

Här på denna filmen kan du dessutom få ta del av hur det låter när vi kommuniserar med varandra om vem det var som hade kalvat i morses.😂 Jag har stenkoll på alla genom namn och John genom siffror. Dock börjar han lära sig ganska många namn nu.

Nu är vi uppe i fem kalvar. Jag och John nattar ju barnen varannan natt och varje gång han är ute hos kossorna och jag nattar blir man ju så nyfiken!

Det var Caramelle som kalvade och det blev en kviga. Den har Irma nu döpt till Polkagris.😆

Nattningen var klar och jag satte mig i uterummet för att spana bort mot hagen. Då får jag detta meddelandet…

Han fick in henne. Det var Mumlan som hade rymt. Det är ett såkallat släktdrag ibland de svarta kossorna. Mumlans mormor Humla rymmer och även Mumlans mamma Bumlan rymmer. Som tur är det inte så ofta. Men är det någon kossa som är ute ur hagen så är det alltid en av de svarta.😂 Jag måste nog skaffa något till elen med timer så jag inte glömmer. För det är inte första gången om man säger så.😂

Idag fortsätter vi att slå gräs. Jag och Irma har hållt ställningen hemma på gården med kossor och Assar ville gärna åka med John ihop slå gräs.

Men efter två timmar ringde min telefon och det var Assar som ville hem och äta middag. Så jag och Irma fick ta bilen till dom och hämta hem han.

Avslutar med en bild på Hilda. En av mina favorit kossor.

/Bettina