Hej! Nu har jag bloggat här i 1,5 år och jag gjorde precis i början en presentation! Men jag tänker att det kanske kan vara dags för en liten uppfräschning?

Jag heter Bettina och det är mina bilder och rader med text du scrollar igenom. Här får du följa vårt liv som bönder, en långfilm som aldrig tar slut kan man säga. Vi jobbar nämligen 365 dagar om året. Du ser även John lika mycket här också. Han är min andra hälft som jag driver gården i hop med.

(Traktorn är avstängd)

Sen har vi även två barn som heter Irma och Assar.

(Traktorn är avstängd).

Vi började driva gården i april 2020, efter att Johns pappa hastigt lämnade mitt i vårbruket. John är uppvuxen på gården och har hjälpt sin pappa till och från under uppväxten, under högsäsong. Att börja driva gården från ena dagen till den andra blev en tuff start.

John kämpade på att rodda både gården och sitt heltidsjobb som hovslagare. Jag jobbade heltid på badhus men fick träda in genom att ta hand om allt i hemmet på våran andra gård, Irma som då var två år och även hjälpa till så gott jag kunde i lantbruket, utan någon erfarenhet av varken växtodling eller kossor.

Visst jag fick MVG i traktorkörning när jag gick naturbruksgymnasium, inriktning häst. Men nu var det plötsligt diverse redskap där bak också. Jag har hållt på med djur hela livet, men inte kossor.

Plötsligt satt jag där i traktorn. John hade precis sått klart kornet och jag skulle ratta runt en Fendt 716 med en vält där bak för första gången. Hur skulle detta gå..?

Det är ju det här jag har väntat på!!! Känslan när jag för första gången styrde runt traktorn på åkern med välten där bak visste jag direkt att det är det här jag väntat på. Får det lov att känns så rätt? Men än idag ett, några år senare så känns det fortfarande lika rätt.

Men att det var intensivt att rodda ihop detta nya liv var det ingen tvekan om. För 2018 hade vi köpt oss en ödegård. Vi rev befintligt hus, byggde stall, smedja, festlokal, grävde trädgård, målade alla uthus och byggde ett nytt hus sekelskifte stil där vi flyttade in i maj 2019.

På våren 2020 började vi ändå bli ganska färdiga av det viktigaste med renoveringen på ödegården och kunde dra ner lite på tempot. Då gick Johns pappa bort och jag och Irma blev då i princip själva på gården vi bodde på, samtidigt som jag var gravid med Assar. Då John var på Prästgården morgon-natt för att plötsligt ta hand om ett lantbruk helt själv och sitt heltidsjobb som hovslagare. Från att bara ha hjälpt till under uppväxten till att rodda allt själv.

Men det fanns ingen tvekan om att inte göra detta. Att fortsätta förvalta gården visste John direkt att han ville göra. Men det var ju där och då inte helt självklart för mig, då jag aldrig egentligen vart insatt i ett lantbruksliv. Vad innebär det? Trots att jag hade känslan i mig att jag på något sätt ville vara med i detta. Då det tilltalade mig något enormt.

På våren ett år senare fick det vara nog, iallafall för mig. Det kändes inte roligt att vi var på två olika gårdar hela tiden, även om John kom hem på kvällen då såklart. En dag när han kom hem och han inte ens hade hunnit ta av sig skorna innan för dörren, sa jag: – Jag vill sälja gården och flytta till Prästgården. Det skulle vara mycket roligare om vi bodde där man jobbar.

Vi satt i en timme och pratade om det och där och då blev det bestämt. Vi flyttar. Lite sådana är vi, när något känns rätt då går det undan. Vi satte igảng hela grejen med mäklare och renoverade ännu mer för att få mer betalt för gården. Det var inte många sekunder över varje dag för vila. Då det både var lantbruket, våra andra jobb, föda barn, ta hand om barn, renovera ödegården mer osv.

Det var 8 månader kvar av mammaledigheten och i den vevan funderade vi på, ska vi kanske driva  gården ihop? Kommer det gå ihop sig ekonomiskt verkligen? Vi kör! Vi driver gården tillsammans. Vi båda kände starkt att det är det här vi vill göra. När min mammaledighet var slut i september 2022, då var vi inte längre bara partners utan även arbetskompisar.

I januari 2022 startade jag även upp mina sociala medier om vårt liv som bönder. Men varför? För det första tyckte jag att det var få svenska konton som visade upp livet som bonde dagligen och att det är viktigt att minska avståndet mellan bonde och konsument. Men egentligen den största anledningen till att jag startade kontot var för att jag lär mig utav att skriva. Genom att jag delade med mig om livet i film och text så lärde jag mig snabbare. Detta var mitt sätt som nybliven bonde komma ihåg allt nytt jag lärde mig. Men sen har jag alltid haft ett stort intresse för foto och film.

Från de 13 dikor som fanns på gården när vi tog över, har vi nu under de åren vi drivit gården kommit upp i över 100 tjurar, dikor och rekrytering. När vi tog över gården 2021 var det mer en ren växtoldlingsgård, men nu går vi mer och mer över på köttdjur. Vi har framtida planer för att utöka till ännu fler djur.

Sommaren 2025 hände något stort. Efter att ha arrenderat gården, så genomförde vi ett generationsskifte och äger nu gården. För allas del har det varit bra att det tog fem år, då det varit mycket att landa i och för min och Johns del att både förstå och våga gå vidare i våra framtidsdrömmar som bönder.

För att kunna göra ett bra generationsskifte är det viktigt att alla är uppriktiga med vad man vill, känner och det är lika viktigt att lyssna på allas tankar och känslor. Det är inte alltid helt lätt, men så viktigt. Jag tycker vi tog oss igenom det på ett väldigt fint sätt. Alla var redo!

Häng med när vi är ute och jobbar på åkarna där vi odlar livsmedel, som kan bli din mat på bordet. Häng med när vi arbetar med allt runtomkring arbete på gården.

Du får också hänga på vår renovering av vårt spannmålsmagasin som vi bor i. Vi har byggt ett kök i järn, lerade väggar, timmer, äggoljetempera och egen designade lampor och möbler m.m. Men just nu står det lite still, men snart ska jag visa hur hyllan blev!

Lär även känna alla våra underbara djur. Häng med när vi tar hand om våra kossor som går ute året runt ”utegångsdjur utan ligghall” under kalvningar, skötsel och mys. Alla har såklart varsitt namn. Eller häng med till ladugården där våra tjurar bor.

Jag hoppas du trivs här på min blogg! Väldigt roligt att du läser!

/Bettina