Det är ju det här jag har väntat på!!! Känslan när jag för första gången styrde runt traktorn på åkern med välten där bak visste jag direkt att det är det här jag väntat på. Får det lov att känns så rätt?

Fyra år senare från denna dagen, känns det fortfarande lika rätt.

Men att det var intensivt att rodda ihop detta nya liv var det ingen tvekan om. För 2018 hade vi köpt oss en ödegård. Vi rev befintligt hus, byggde stall, smedja, festlokal, grävde trädgård, målade alla uthus och byggde ett nytt hus sekelskifte stil där vi flyttade in i maj 2019.

Här har vi smedjan vi renoverade. Det var ett tidigare stall med spiltor för hästar. Huset vi byggde skymtas också.

På våren 2020 började vi ändå bli ganska färdiga av det viktigaste med renoveringen av ödegården och kunde dra ner lite på tempot. Då gick Johns pappa bort och jag och Irma blev då i princip själva på den gården, samtidigt som jag var gravid med Assar. Då John var på Prästgården morgon – natt för att plötsligt ta hand om ett lantbruk helt själv. Från att bara ha hjälpt till under uppväxten till att rodda allt själv.

Första gången jag körde hem spannmålsvagn själv.

Men det fanns ingen tvekan om att inte göra detta, att fortsätta förvalta gården visste John direkt att han ville göra. Men det var ju där och då inte helt självklart för mig, då jag aldrig egentligen vart insatt i lantbruk i mitt liv. Vad innebär det? Trots att jag hade känslan i mig att jag på något sätt ville vara med i detta. Då det tilltalade mig något enormt.

På våren fick vi väl lite nog. Eller mest jag.
En dag när John kom hem och han inte ens hade hunnit ta av sig skorna innan för dörren, sa jag:
-Jag vill sälja gården och flytta till Prästgården. Det skulle vara mycket roligare om vi bodde där man jobbar.

Vi satt i en timme och pratade om det och där och då blev det bestämt. Vi flyttar. Lite sådana är vi, när något känns rätt då går det undan. Vi satte igång hela grejen med mäklare och renoverade ännu mer för att få mer betalt för gården. Det var inte många sekunder över varje dag för vila. Då det både var lantbruket, våra andra jobb, föda barn, ta hand om barn, renovera ödegården mer osv.😂 Ja herregud, hur orkade vi?

Vy från Prästgårdens innergård. Här var det helt igenvuxet när vi flyttade hit, det stod mycket bröte och redskap här också. Magasinet som står där var ett föredetta spannmålsmagasin. Kan man bo där kanske framåt, tänkte vi. I lite över tre år har det vart vårt renoveringsobjekt. Vi bor där inte än…

Den 7 september 2021 blev gården såld och strax där efter tog vi vårt pick och pack till Prästgården, som vi idag arrenderar av Johns mamma.

Assar spenderade många timmar i babyskyddet i traktorn tillsammans med mig, redan några veckor gammal. Så mitt intresse för lantbruket växte sig ännu starkare under mammaledigheten. Då jag kunde både vara med en del, men också beskåda arbetet John gjorde från sidan, när jag gick runt med bebis och barnvagn och kände in allt kring detta arbete.

Vårt rapsfält förra året.

Det var 8 månader kvar av mammaledigheten och i den vevan funderade vi på, ska vi kanske driva gården ihop? Kommer det gå ihop sig ekonomiskt verkligen?

Fortsättning följer i morgon.