Den mörka trumman

Då var det dags att bege sig ner i Dödsdiket (se tidigare inlägg Varför dör granarna?). Jag började med att bege mig längst bort där diket slutar och senare rinner ut i ett kärr.

Här finns en trumma som jag vill kika närmare på.

I ena änden av trumman var det igensatt med löv och slam. Jag tog fram spaden och tog ett par tag i andra änden, där trumman borde börja. Vips… så blev det rejäl fart på vattnet. Samma glädje som en pojke som leker fördämning i bäcken upplevde jag när vattnet plötsligt började forsa igenom trumman.

Problemet löst?

I min naiva förhoppning tänkte jag att jag nu löst alla världens problem. Eller åtminstone problemet med grandöden. Så enkelt var det dock inte. Det rann ut en del, men längre upp i diket så hände inte så mycket. Stora grästuvor har vuxit upp och gjort att vattnet inte vill röra sig.

Här krävdes en betydligt större insats än ett par tag med spaden. Jag började jobba mig uppströms i diket. På grannens mark, mot min mark. Jag jobbade metodiskt mot den punkt där det syd-nordliga diket möter det öst-västliga diket.

Arbetet i full gång. Låt oss kika på hur det såg ut innan jag började. Här kan man se hur vattnet står stilla och stora grästuvor förhindrar vattnet att komma fram.

Och en bild i samma vinkel efter några timmars slit. Jag har lyckats få till en smal smal ränna i vilket vattnet kan rinna. En hel del vatten har trots allt runnit undan just här.

Verktyg

Vad använder jag för verktyg då? En Fiskars kratta. Riktigt bra faktiskt. Man kan hugga tag i grästuvor och dra upp dem ur diket. Jag började med en träkratta jag hittade i en av ekonomibyggnaderna. Den höll i exakt 12 sekunder.

Sen använder jag en enkel grensax från Biltema för att klippa bort grenar och sly som vuxit upp i diket, eller precis bredvid. Har även provat på att använda en grep. Funkar bra ibland, men den var såpass kort att jag inte kunde komma åt speciellt bra. Helst skulle man ju vilja ha maskiner till det här, men som det ser ut här nu kommer man nog inte ens fram till diket med nån form av grävare. Det får bli ett senare projekt. En sak i taget.

Och det här med namnet: Dödsdiket. Extremt passande har jag insett, för det tar inte bara död på granarna. Det är på god väg att ta död på mig också. 😅 Men imorgon är jag likt förbannat frivilligt tillbaka igen för att få njuta av höstluften i lungorna och ytterligare bättra på träningsvärken!