I morses när John tog kossekollen så hittade han Cirma död. Assars födelsedagskalv, som inte visade någon tendens till att vara dålig.
Vi har faktiskt ingen aning varför hon dog en vecka gammal. Så nu ligger hon på gödselplattan i väntan på att container bilen ska hämta henne.

Barnen ville se Cirma nu på morgonen, men dom ville inte se Majvi. Så jag lyfte på presseningen så dom fick titta på Cirma bara.

För där ligger även Majvi. En av våra kvigor som vi fick avliva igår. Jag orkade inte skriva om det i väntan på vad som skulle ske.

I samband med kalvning så blev det komplikationer i fredags. Enligt veterinär som var och kollade på henne trodde hon det var kalvningsförlamning, men lite oklart. Hon fick till igår, söndag på sig att pigga på sig med medicin. Men det gjorde hon inte.

Igår när vi skulle ge henne medicin på morgonen för att ge henne tid till eftermiddagen såg vi båda två att det här är kört. Vi valde att inte ge henne medicin och hämtade istället bulten.

Det är andra gången för mig som jag är med och avlivar ett djur, det är andra gången för John som bultar ett djur.

Det är ett påslag som inte går att beskriva. Sist jag var med så fick jag en ångestattack och började hyperventilera och ”krampa”. Den gången stod jag på avstånd. Jag visste inte vad som väntade mig denna gång.

Jag står brevid och skottet kommer. Denna gången lyckas jag andas igenom min snabba andning. Vi satte oss brevid Majvi och höll på henne medan tårarna rann.

Som djurägare måste man klara sånt här.

/Bettina