Ska vi ha kvar dikorna, även fast vi kommer utöka med 200 ungdjur? (Om allt går enligt plan). Idag ska vi prata kossor, hur det gick med en kalv, lite renovering. Lite smått och gott helt enkelt. 

Det blir mycket kosseprat här. Sen till våren kommer jag säkert mest prata vårsådd och sånt. Det jag skriver om följer årstiden. Nu är det mycket fokus kring djuren. Eller i för sig är det lika mycket kosseprat då också. För då drar våra kalvningar i gång runt den 28 april.

Majvor och Majvi

Men iallafall, ska vi ha kvar dikorna?

Jaaaaaa, självklart kommer dom vara kvar också. I precis samma koncept som nu. Vi kommer fortsätta ha dikor på utedrift. Dom kommer fortsätta att gå hand i hand med rörsvingelodlingen. Så vi behöver fortfarande inte ta mer mark i anspråk åt just dom när det gäller vall.

Vi kommer behålla alla våra egna kalvar på uppfödning, både kvigor och tjurar. Då kan vi hålla ner på kostnaderna till viss del av inköp av kalv.

De kvigor som är passande till rekrytering behåller vi och resten kommer få gå här på uppfödning. Men dom kommer få gå ut sommartid och beta även dom.

En av årets rekryterings kvigor, Camomille. 

Jag själv tycker det är väldigt roligt med just dikor. Jag gillar att det är starten av hela köttproduktionen. Man har kossorna förhoppningsvis i många år som ger fina kalvar. Det är även härligt när det föds nya liv på gården. Men det kan också vara lite jobbigt.

Förra året överlevde alla kalvar och allt gick toppen. Denna säsongen var det lite motsatt och några kalvar dog. Man ställer sig frågan tusen gånger om. Varför?

Ibland kan man inte låta bli att lägga skulden på en själv. Hur hade det blivit om jag var i hagen 30 minuter tidigare? Då tänker jag framför allt på en av kalvningarna då jag kom ut i hagen och kom fram till en färsk kalv. Den var helt utslagen och andades väldigt väldigt svagt, knappt alls. Kossemamman var pigg. Men som man är, så vill man göra allt. Jag bar den genom skogen 50 meter bort till fyrhjulingen, vilket kändes som två kilometer när man bara vill få hem den direkt.

Vi tog in den i värmen och masserade, hällde i den råmjölk, masserade mer, hällde vatten över den. Vi försökte och försökte. Men sen slutade den andas.

Här var det inga glada miner. Ledsen blir man. 

Det är då man tänker, tänk om jag bara hade vart och kollat till kossorna 30 minuter tidigare? Hur hade utgången blivit då? Jag vet att man inte ska tänka så, för det hjälper ju inte. Man gör så gott man kan när det krävs. Ibland går det bra och ibland inte. Förmodligen var detta bara en väldigt svag kalv.

Men tråkigt är det när någon kalv dör, då man ändå har väntat på den från att dräktighetsundersökningen visat positivt. Sen är det ju en liten förlust ekonomiskt varje gång en kalv dör.

I morgon ska vi faktiskt göra dräktighetsundersökning. Egentligen från i år har vi en riktigt bra kossegrupp, med bra mammor. Vi tror på alla. Kvigorna som är betäckta vet vi ju inte, det får vi se till våren hur dom är.

Men jag håller alla tummar och tår att dräktighetsundersökningen ser bra ut! Jag återkommer helt enkelt med resultat! Här är Fiona på bild.

Renoveringen flyter på bra nu. Jag har dock målat skafferiet tre gånger!!🤦‍♀️För i skafferiet tänkte vi att vi inte kör äggoljetempera. För att det ska bli lättare att torka av väggarna. Jag köpte en sandig beige färg och målade först. Som skulle matcha de lerklinde väggarna var tanken. Men inne i skafferiet upplevdes den lila. Såg inte fint ut. Då tänkte jag att jag kör på en härlig gul färg. Men den blev förskräcklig där inne. Spy gul verkligen.😂 Så tog hem lite provlappar på andra färger men inget funkade heller. Så insåg då att har man äggoljetempera i magasinet, så kan man inte dra in en vanlig väggfärg och tro att det ser snyggt ut. Jag rotade lite i målarskåpet och hittade några påsar med äggoljetempera vi tagit hem, men valt bort färgmässigt. Där låg färgen 21 oktober!

Nu känns det helt rätt! Vi blev nöjda med färgen. Så nu ska det bara upp hyllor, sen är skafferiet klart. Det blir hyllor i träfärg där inne!😃

John håller på att bygga kök. Vi har byggt köket i järn och plåt. Nu ska alla kökslådor på plats. Eller vi, kanske var att ta i. John har byggt köket. För hade jag gått in med minsta handtag där hade varenda kastrull glidit av köksbänken ner på golvet och var enda lucka hade suttit snett. Jag kan inget om svetsning och allt vad det innebär att handskas med järn.😆

Första tre lådorna blev klara igår.

John linolje bränner dom för att få en härlig färg på dom. Nu är dom även oljade. Så resultat kommer sen när dom sitter på plats.😍

Ha en fin start på veckan!👋