När man har jobbat med mjölkdrickande kalvar i över tjugofem år blir man ganska skeptisk mot nya mirakelmedel mot diaréer och andra åkommor. Det är lätt att luta sig tillbaka och bli en tråkig ”såhär har vi alltid gjort-bonde”. Vill man undvika det och fortsätta förbättra bör man testa nya grejer lite då och då. Eller åtminstone ha ett öppet sinne för ny forskning. 

Tänk alla saltsockerblandningar jag har kokat ihop, alla produkter i form av pulver/brus/granulat och allt vad det är som vi köpt för dyra pengar. Allt har funkat sisådär eller inte alls. Biopect kör vi fortfarande och det är bra men dyrt om man vill jobba förebyggande under längre tid.

En kalvmage är komplex och det första som behövs är råmjölk av rätt kvalitet. I rätt tid och rätt mängd. Något vi inte har makt över då vi köper kalvarna vid några veckors ålder. När allt funkar och vi får en kalv med den rätta starten kommer nästa grej. Att vi har flyttat den från ursprungsbesättningen och hem till vår ladugård där vi gett den ny miljö och nya rutiner. Det gäller att ha korpögonen med sig och vara noga med att göra en så snäll övergång som möjligt. Inte ändra saker i onödan och inte blanda för stora grupper med djur. Ändå händer det att magarna blir oroliga och det kan ge ordentliga tillväxttapp och vara starten på andra hälsoproblem.

Diarréer som svar på förändringar och miljöombyten är inte alls ovanligt och en kalvmage är känslig även om kalven aldrig flyttas på. Det enda positiva med att diarréer är vanligt är att det forskas en hel del på det. Både på vaccin mot olika virus som sätter sig i mage och tarm och produkter som förebygger hälsan och rustar kalvarna bättre.

Nu testar vi ett tillskottsfoder som Paulina i Nordingrå tipsade om, ni vet mittlivsombonde på instagram. Det heter Celmanax och är ett jästtillskott som ska hjälpa till att ge kalven bättre motståndskraft. En kul sak är, att trots att dunken kostade en del så är pengen per dos inte stor. 8 ml ska varje kalv ha om dagen och man kan ge det direkt i mjölken de dricker. Med våra nyaste kalvar har jag dock gett direkt i munnen innan morgonmålet då jag inte känt mig säker på att de orkar hela mjölkgivan.

Ihop med detta ska vi börja med kalvmusli till de minsta i stället för vanligt kraftfoder, på inrådan av vår dotter som jobbar på en mjölkgård. Det ska ge bättre intresse för maten då det är väldigt gott samt att det är näringsrikt och snällt mot smågamagarna.

Man ska aldrig ge upp, alltid fortsätta bli bättre. När det känns som att man testat allt ska man minnas att det finns länder där jordbruk och boskapsskötsel är en större del av samhällsekonomin och att det finns mycket forskning och försök på både små och stora besättningar, inte bara här. Med det kommer nya produkter och nu när världen står inför hot om antibiotikaresistens tror jag att utvecklingen kommer gå framåt ytterligare. Mängden antibiotika som ges till djur i världen är helt orimlig och det måste bara komma nya, tryggare sätt att jobba förebyggande med djurhälsa. Vi i Sverige som redan har ett försprång med god djurvälfärd och minimal antibiotikaanvändning kan åka med och bli ännu bättre.

Om just Celmanax är ett mirakel vet jag inte men det är något annat än alla elektrolytprodukter som redan finns och det är inget artificiellt. Hittills, med vårt senaste gäng kalvar är det svårt att avgöra effekten efter bara några dagar men jag tycker faktiskt att den dipp i aptit och maghälsa som vi brukar kunna se har uteblivit till viss del. Spännande att fortsätta testa och en energiboost för mig också att göra något nytt.