Jag trodde att mitt största problem just nu var att hitta en julgran, men det visade sig att dagens problem var att hålla och få upp värmen.

Idag på bygget har vi diskuterat hur vi i projektet ”Högdalsdepån” ska arbeta för att det ”inte ska bli några oförutsedda störningar på depån under byggnationen”… Men utanför depån hände det!

Sätter mig på tunnelbanan och ska ta mig in till stan. Ett par minuter senare stannar tåget och en röst i högtalarna rapporterar att det är elfel.
-Inte bara i elområde 4 som de stänger av elen, sa jag högt och lite lagom cyniskt.
-Var i elområde 4 kommer du ifrån? svarar mannen på min högra sida.
– Uppvidinge, mellan Växjö och Vetlanda
– Jag har en stuga i östra Skåne, och så var samtalet igång.

Att sitta tyst bredvid en okänd person på tåget eller bussen kan vissa tycka är helt naturligt, men varför göra det, när jag har chansen att lära känna någon eller i alla fall få ett intressant samtal?

ALMA-priset, Eva Lindström, Österlens gränser och vidare till Lägsta punkten och centrala reningsverket i Kristianstad. Sen kom yrket journalist upp och jag frågade nyfiket -På vilken tidning?

-Bla på ett par lantbrukstidningar, svarade mannen och jag blev nyfiken. -ATL, Land lantbruk…  jag log, öppnade min jacka och visade min väst, med loggan ATL.

Mannen som satt vid min sida, är nu en ny vän vid namn Sven-Olov L.

Under tiden som vi sitter där, styr vårt fortsatta samtal mot mejeribranschen och det blir ständigt avbrutet av en röst som säger ”Finns ingen ström. Finns ingen prognos på när den kommer tillbaka”. Vi fortsätter prata om Arla kontra Skånemejerier och även lite farfar och Åsedaost.

Nu kommer det efter 1h i det kalla tåget uppgifter om en eventuell evakuering. Efter 1,5h börjar evakueringen och i samlad trupp fick vi ta oss från tåget och vidare till Bandhagen. Nu är diskussionen -När får man kalla sig bonde och varför klassas inte en bonde som företagare?

Genomfrusna hamnar vi i ett mysigt Bandhagens centrum. Våra vägar skildes när Sven-Olov gick hem och jag gick vidare till anslutningsbussen.
Efter totalt 3h (skulle tagit ca 25minuter) kom jag hem och kunde börja få igång mina tår igen.

Tack Sven-Olov för sällskapet och en trevlig pratstund på ett fruktansvärt kallt tåg!

Skogliga hälsningar från Mörteleks Frälsegård (på rymmen) -En skogsgård mitt i Småland.