Att få möjlighet att göra ett bord med historia till ungarna känns bra. Att få skapa något av ett träd som vuxit nära.

Almarna i trädgården dör ett efter ett och det kommer inte att gå att bygga ett bord av varje träd, eller jo, men då får det bli till någon annan som vill ha ett bord som ingen annan har.

Inte bara grönsaker som ska vara närodlade. Mer närodlat virke är svårt att få.

Lyx att ha ett sågverk och kunna vidareförädla utan transporter.

Längd och bredd med vankant. Var är vinkeln? Vilka knaggar ska få en framträdande roll och vilka kan tänkas spricka och ställa till med ofog. Inte bara att, utan mycket känsla, mätande och diskuterande.

Tjusningen med alm är dess ådring och dess liv. Ett livligt trädslag, med attityd, helt enkelt. Det blev ett köksbord som ingen annan har. Ett bord där middagar kommer avnjutas och samtal avhandlas.

Skogliga hälsningar från Mörteleks Frälsegård -En skogsgård mitt i Småland