Efter en dag vid datorn med föreläsningar om rödlistade arter och flera djupdykningar i Skogsstyrelsens ”Skyddsvärd skog” var det dags att åka till prästanäsets naturreservat, Hovmantorp. Lyx att kunna varva teori och praktik. Nu ska jag försöka ta er med bland mossor, lavar och naturvärdesträd.
Här kommer mina anteckningar från dagen och jag hoppas att ni, precis som jag kommer att gå ut och titta lite närmare på det där gamla trädets bark, eller stenens mossa.

Vi möttes först av en ”Kandelaber björk”. Ett ovanligt inslag i kulturlandslapet med hamlade björkar, då de dött ut. Hamlade gamla träd är typiska naturvärdesträd. Ett historiskt inslag i en igenväxt hagmark, med bevis om brukande och svåra tider när man var tvungen att hamla träd för att få mat till djuren. Örter och ängsväxter som stor blåklocka vittnar om gammal ängsmark och skogsbete.
Ska de här arterna kunna fortsätta att finnas gäller det att vårda de ljusöppna miljöerna och varma gläntorna. Att låta de gamla träden få luft. Att marken betas och att sly och granar röjs bort.

På en gammal björks pansarbark hittade vi Sotlav ”Lakrits semlor” som är en signalart med högt värde. Den behöver ljus, värme och skorpbark.

Den mossa, med ljusa toppar, som ser ut som det är något som är slängt över ett ryggstöd heter Fällmossa och är också en signalart.

Halvdöd sälj, ett typiskt naturvärdesträd som önskar mycket ljus och för att vårda trädets värde behöver det röjas fram och friställas.

Det främsta tecknet på att människor bott och verkat i ett kulturlandskap är spår efter husgrunder.

Nästa mossa jag ska dela med mig av är Allémossa. Den är inte ovanlig men kan vara kul att lära sig ändå. Den har lockar åt ett håll till skillnad mot….

Guldlocksmossan som har sina guldglänsande lockar åt olika håll. Det här är en mossa med medelgott signalvärde och växer på ädellöv.

På samma träd fanns en gammal läkeväxt för lungsjuka, utan verkan, troligen bara för att den liknar en lungvävnad. Den heter lunglav och har högt signalvärde. Växer på gamla lövträd i öppna skogar, med hög fuktighet.

Nästa lav är chokladbrun och heter Rostfläckslav och även den är en signalart som trivs på skrovlig bark, äldre klibbal, men även på gran i fuktig miljö.

Sen hittade vi, på en ek, en liten läderartad svamp, Ekskinn. Kan tydligen förväxlas med en vanlig svamp som heter styvskinn.

Även här hade de testat naturvårdsbränningar. Där hittade vi en nära hotad parasit högt upp på stammen. En Tallticka.

Korallav. Här var jag nog trött, för jag missade helt att anteckna något om den…

Mitt i skogen fanns ett ”Sockerdricks träd”, ni som kan er Pippi förstår vad jag menar. En stor Bergsek. Här hade man sågat i angränsande granar, med målet att de skulle dö långsamt, för att inte chocka eken med att få för mycket ljus för fort

Vissa mossor är inte sällsynta överallt, så är det med Västlig hakmossa som blir ovanligare desto mer öster ut den hittas. Den är släkt med gräshakmossan som finns i gräsmattan och här är den absolut inte ovanlig.

Många häftiga lavor blev det och här kommer en signalart till; Havstullpanlav. Vad den har fått sitt namn ifrån är inte så konstigt.

Ännu en mossa är den mörka, Klippfrullanian.

Vi tittade även på Sveriges mest (troligen) kända orkidé, efter Brudorkidén, Knärot. Ett skogsväsen som önskar bördig torvmark, kontinuitet, skugga och äldre träd. Skogen där den växer är oftast skött och här är granbarkborren ett stort hot då de riskerar att döda en stor mängd granar och öppna upp skogen och därmed ta bort skuggan. Knäroten är inte skyddad på individnivå utan på populationsnivå. Skogen där de växer har inte alltid många fler naturvärden, men en skyddszon på 50 meter behövs.

Nästa mossa är också en signalart och ser ut som en kräftstjärt, stor revmossa. Växer på både barr och löv i sumpskog.

Ett litet signaldjur också! Granbarkgnagare.

Det här blev rena rama biologilektionen, nu gäller det bara att nöta in namn.  Kan tipsa om Skogsstyrelsens shop där det finns bra böcker om skogsbruk.

Hälsningar från Mörteleks Frälsegård -En skogsgård mitt i Småland