Ska försöka svara på frågan…
-Nej långt ifrån alla skogliga åtgärder går helt som de ska. Mest för att man tar saker för givet och inte säkerställt tillräckligt att man har samsyn. Jag ser en inre bild på ett färdigt resultat som inte stämmer med varken kontaktperson eller entreprenören. Oftast är påverkan på naturhänsyn eller kulturlämningar, men ibland är det känslomässigt.

Det som påverkat oss mest var när det började brinna. Vilket inträffade när en markberedare var på fel hygge och markberedde. Jag hade inte uppmärksammat att jag fått 1 traktdirektiv (orderbekräftelser) för mycket. Skulle ha 2 och fick 3. Jag säkerställde att området med asp skulle stå orört och att min gamla ”häst och vagn” väg skulle vara intakt och orörd.
Vägen är det enda som på dessa 3 områden blev rätt…

Nästa hygge som skulle markberedas. Där hade jag också ett fint uppslag med asp, men vis av erfarenhet så satte jag tätt med gränsstolpar runt och det gick bra! Men skotaren hade hittat en okänd tjärdal och markerat ut med kulturstubbar, 1,3cm höga stubbar runt, som markerar att här finns en kulturlämning. Trots kulturstubbarna så lyckades markberedaren att komma emellan och markbereda sönder tjärdalen.

Jag har ett exempel på naturhänsyn också, som även berörde känslomässigt.

Det här var min första föryngringsavverkning. Skog som delvis tillhör hästarnas skogshage. Jag hade förberett mig genom att tydligt markera ut vilka träd jag önskade spara som naturvärdesträd. Planen i hästhagen var en gles gallring där hälften av tallarna skulle sparas och granar huggas. Lövträden mot ån skulle sparas och även en vidbrättad tall som stod precis vid åkanten. Då pratade man inte hänsynsytor som nu.
När avverkningen var klar var samtliga träd som jag snitslat som naturvärdesträd och förväntade mig skulle stå kvar orörda, istället sönderslagna. Vissa lövträd har repat sig. Vissa har dött. Ekarna har fått namnen Knota, Ben, Flisa och Sten efter familjen Hedenhös. Men den fina tallen repar sig aldrig.

Det som blev fel här var att entreprenören inte tyckte att ett levande naturvärdesträd skulle stå och vara ett levande och friskt träd utan det skulle bara vara ett träd för naturvärde. Levande eller dött. Helt eller halvt… Vi hade ingen samsyn kan man säga.

Jag antar att följdfrågan jag kommer att få är: -Vad har då hänt med det som blivit fel?
Svaret på den är: -Egentligen ingenting…

-Branden har nu Södra sagt är deras fel, men de vill bara ersätta skadan med vad en förtidig avverkning skulle innebära. Den skog som jag fick avverka efter branden blev klassad som brännved/flis/vrak då den var sotskadad.

-Tjärdalen kommer fortsätta vara en markering på kartan och så finns det kolrester kvar i marken.

-Aspen har börjat växa igen. Nu ”fint blandad” med tallplantor. Vi får med tiden se hur mycket knäckesjuka (tall+asp) det kommer att innebära.

-När jag visade naturvärdesträden för kontaktpersonen fick jag höra att det var helt i sin ordning. Det jag nu har fått lära mig från certifieringsorganens (PEFC och FSC) revisorer så var det inte ok.

Men vad lär vi oss av detta?

-Säkerställ, prata, visa bilder, markera ut gränser med stolpar och band. Telefonsamtal med entreprenören,  besök entreprenören i skogen och så gör du allt en gång till. För säkerhets skull!

Hälsningar från Mörteleks Frälsegård -En skogsgård mitt i Småland