Maj är slut och potatisen är i jorden. Nu är bara frågan om hur långt de hinner komma upp innan järnnätterna.

Potatis, lök, broccoli, blomkål, dill, persilja, morötter, rödbetor och lite annat smått och gott. Målet är att fylla jordkällaren och frysen för att vara så nära självförsörjande som möjligt. Men allt beror på vad det blir för väder. Om det blir för tort och om det finns vatten att vattna med. Finns det gräsklipp att täcka med? Förra året brändes alla plantor bort av solen. I år har jag härdat av dem rejält och nu när det ska vara mulet och ”kallt” en hel vecka hinner de acklimatisera sig. Den här våren har varit perfekt. Det har inte frusit en gång och jag har haft både tomater och grönsaker stående utmed husväggen i en månad. Där stod även 10 fuchsior och omkring 20 dahlior, men nu när det mesta är utplanterat börjar det att bli lite plats igen. Fast det är helt klart enklare att vattna när allt är på ett ställe. I vanliga fall brukar alla plantor få vara inne tills det är dags att plantera ut dem och då brukar vi knappt få plats själva. De har en tendens att ta över.

Sverige har en självförsörjningsgrad på ca 50% (100% spannmål, socker och morötter). Inte så hög procent om något skulle ske och då känns det tryggt att i alla fall försöka öka den egna procentsatsen.

Helt ny tidigpotatis för året. Decibel. Annars kör vi främst med Amadine, som är den potatis som familjen gillar bäst.

Den som sett mitt trädgårdsland på sensommaren vet att det brukar lysa gult av solrosor. Så hoppas jag att det även kommer att göra i år. För över allt där det finns en liten möjlig yta till en solros, sätts ett litet randigt frö. Målet är att ge en fröjd för ögat men även att ge mat till småfåglarna. När fröna är färdiga är hela trädgården full av småfåglar.

Kan det bli bättre? Sista fröet satt och där kom regnet. Dessutom hela 8mm. Perfekt!

Skogliga hälsningar från Mörteleks Frälsegård -En skogsgård mitt i Småland