Vagnsdrömmar, vänner och väldigt varmt

27 juni, 2019

Solbrända och trötta men nu är vi hemma igen. Danne och jag har varit i Skåne lite snabbt och det var trevligt kan jag lova.  Men man blir rätt slut. Överstimulerad hjärna. Och tropisk hetta. 

Vi har besökt goda vänner och Borgeby Fältdagar. I det här fina huset bor Mårten, Martha och lilla Hannah. Vi stormade in och blev bjudna på mat och nattlogi och fick även låna en bil så vi enkelt kunde köra till mässan. Sedan blev vi skjutsade till flygplatsen när vi skulle åka hem. Full service med andra ord. Tusen tack!!

Här är Sveriges längsta brygga. Man såg Malmö åt ena hållet och Danmark åt det andra. 

Mässan var trevlig och det framgick rätt snabbt att Dannes stora intresseområde är fortfarande är vagnar. Vad är det med vagnar som är så oootroooligt fascinerande!?

– Jag vet inte..! Jag vill se en välbyggd vagn bara! Som är RÄTT byggd!

Hur denna optimalt byggda vagn ser ut vet vi fortfarande inte. Om den ens existerar. Men han fortsätter leta.

Jag tog en paus i skuggan vid ett däck ett tag. Samma strategi som förra året.

Ett annat intresseområde är ju dränering och täckdikning och det fick vi också se. Det var demonstration av både nya och gamla maskiner. Coolt!

Sedan var det valldemo. Ett helt gäng olika vallmaskiner i action. Kul att se och jämföra. Dessutom blev det fråga om liv och död också. Två harungar kom kravlande fram ur strängarna där slåtterekipagen hade gått fram.  De hade nog fått sätta livet till i balpressen om det inte varit för en snäll kvinna som flyttade dem till en annan gräsplätt. Det hade man ju kunnat fota om man varit lite på hugget.

En sak jag undrar över: Hur mycket olja/däckputs går det åt under en sådan här mässa? Fint men kladdigt. Och jag var ju såklart tvungen att var där och pilla och känna.

Nu är det skönt att vara hemma igen. Jag tror inte att jag är den optimala mässbesökaren egentligen. Jag blir lätt lite övermannad av att det är så mycket av allt och att det aldrig tar slut. Hjärntrött så det sjunger om det. Men det var trevligt att åka iväg tillsammans och man blir ju alltid inspirerad. Både av ny teknik, fina maskiner och nya idéer. Men mest av samtal med andra människor. Man får en liten knuff ur sin egen invanda bana när man träffar bönder, och andra, som verkar på andra arenor. Och så är det nyttigt att se en annan del av landet ibland.

Vårbruket är klart!
Får man vara less ibland?