Alla är söta men ibland kommer det någon som bryter av lite extra mot de andra. Här är säsongens enda svartvita kalv hittills. 

Svartvita kalvar finns i överflöd hos oss. Men bara bland de inköpta. Där är de i klar majoritet eftersom de kommer från en mjölkgård med övervägande holsteinkor. Att få en svartvit köttraskalv från våra egna kor är desto ovanligare men nu har vi en. Han är så himla fin tycker jag. Med den där fläcken i ansiktet och allt.

Mamman är en av de äldsta korna, en fjortonårig angusmadam från Jämtland, och hon är inte lätt att tas med direkt efter kalvning. En äkta angus som aldrig skulle låta något hända hennes kalv. Hon ser allt, hör allt och skulle skydda sin bäbis mot en vildsint björn om så behövdes.

Det här blir hennes sista kalv i livet eftersom hon börjar bli till åren och lite skruttig i ben och höfter. En fin avslutning på ett långt moderskap att få den här lilla sötingen tycker jag.

Nu är kalven ett par dagar gammal och kossan är trevligare men fortfarande ganska överbeskyddande. Hon hade till exempel full koll på att jag var inne hos kalven fast hon själv stod med rumpan mot och käkade ensilage. Dessutom har hon lärt honom att gå exakt vid hennes sida, nästan in under magen när de tar en tur ut i rasthagen.