Från att ha lärt oss hur man planterar bomull på torr mark och sett vad som händer på renseriet fick vi idag vara med på hur förädlingen går till.

Vi åkte tillbaka till Mabele, samhället eller byn där vi var igår, och stannade vid huset som fungerar som textillokal.

Kvinnorna i området har fått möjlighet att utbilda sig i vävning och idag arbetar många av dem med att förädla en del av den bomull som de själva har odlat. De utbildar också andra och verksamheten växer liksom kvinnornas självständighet och affärssinne

Åter igen var det sång när vi kom fram och idag fick tårarna rinna mer fritt. Det är som att öppna en kran när de sätter igång och jag kan inte förklara det riktigt. Mer än att det är fantastiskt.

Alla presenterade sig och berättade vad vi jobbade med. Många kan engelska här och representanter från We Effect och CAZ hjälpte till att tolka när det behövdes. Alla vi träffade idag hade flera yrken och engagemang. Många var lantbrukare, textilhantverkare, medlemmar i kooperativ, studiecirkelledare och förtroendevalda. Samtidigt.

We Effect och deras lokala samarbetsorganisationer på plats har gjort stora satsningar på kvinnor. Erfarenhet visar att det är då man får största möjliga effekt när det gäller att minska den fattigdom som många lever i. Kvinnors rätt att äga mark har varit en stor fråga och nu arbetar man mycket med att öka värdet på både lantbruksprodukter och intjänade pengar.

Vävningen är ett sätt. Kvinnorna skapar färdiga produkter och kan sälja dem till ett högre pris än om de bara skulle sälja sina bomullsskördar. De har fått vävstolar på plats gått kurs i vävning med hjälp av We Effect och CAZ.

-I början tyckte vissa att vi var galna, berättar Anna, en av byns eldsjälar inom företagande och kooperation. De tyckte att vi var tokiga som lämnade fälten för att lära oss att väva. Men nu förstår alla att det här ger pengar. Vi kan göra både och. Både odla och väva.

Tillverkning och försäljningen sker i kooperativ form och alla som är med får både jobba och ta del av vinsten.

Produkterna var fantastiskt vackra och välgjorda. Jag och de andra i gruppen passade på att handla.

Vi fick även testa att väva. Jag råkade förstås trampa snett på något vis så att ett rep gick av undertill på vävstolen. Tjejerna fick spärra upp olika delar med stålpinnar och krypa in under och laga den. Som tur var det lätt fixat för de som kunde. Och så skrattade vi. Igen.

Det här är innan jag förstörde. Trodde jag hade en bild på när de fick krypa in under men jag hittar den inte. 

Man spinner eget garn till viss del. Både på den här spinnrocken och på en mindre handvariant.

Ytterligare en underbar dag och många av de vi träffade hade vi mött dagen innan när vi fick lära oss om lantbruket och livet i småbyarna. Det blev många kramar till avsked och många roliga skämt och gliringar. I Zambia händer det att en man har flera fruar och jag tror att Muhamed i vår resgrupp hade kunnat skaffa sig hur många som helst.

Reflektioner dag 5

1. Mod. Vilket oerhört mod det måste finnas hos de som vågar göra något nytt och satsa när det man riskerar att förlora är maten på bordet.

2. Man borde våga mer. Rent generellt.

3. Listan på förebilder i livet har förlängts. Jag vill dansa som Georgina och utstråla samma skärpta pondus som Anna.