Ida ä dä ingen vanli da, för ida ä dä Smålands födelseda! Idag är det vår nationaldag och vi är stolta över hur vi är, pratar och uppskattar all glädje vi sprider omkring oss (så fort vi öppnar munnen).

…och jag är glad över att ha kommit hem till Mörtelek och en massa fina vårtecken och betydligt mindre bilar.

Den här tåtan fick jag av min kusin på snap idag (Lantmännen Skövde), en gång smålänning alltid smålänning, även om Micke är på vift till Skövde, så är det inte så långt från gränsen.

”Ja tyar inte mer” är nog en av de mest kända småländska uttrycken men ibland måste man även be en smålänning å hia sig.

Dä viktigaste ä å inte krabba te att å va redi. Grunna inte för mö å va inte så tyken å kati så gå de ba, ska du se!

Bynk ha vi på bodet när vi ha ätit och vi ta cycklen genom tunnlen å dä röa huset ligger uppanför backen.

…men jag kom även hem till en sur hund som påstår sig, med största tydlighet, ha blivit övergiven av sin mamma. Tittar jag inte på dig så kanske du förstår att du inte kan lämna mig ensam med tre män som inte förstår mina behov och att jag är familjens mittpunkt och det är jag och ingen annan som behöver uppmärksamhet?

…men även om jag är sur så kan jag lyfta lite försiktigt på ena benet. Lite maggos skulle inte skada. Å då tar hon fram kameran istället, som om jag inte redan va sur?!?

Kvällen tillbringades med ett par härliga spillkråkor (ett gäng kvinnor som äger skog), men det får bli ett eget inlägg imorgon.

De flästa od ä röa, å dä står att ”läsbarheten behöver förbättras i inlägget”, fattar ingenting 😉
men nu ä ja både trött och rösen å tyar inte grunna mer på va ja ska skriva så nu få dä allt va kväller.

Skogliga hälsningar från Mörteleks Frälsegård -En skogsgård mitt i Småland