FN´s Internationella skogsdag

Jag tycker jag har ganska bra koll, dubbelcertifierad, och jag klassas som trädkramare. Tycker mig ha koll på min skog.

Skogsstyrelsen skrev idag på sociala medier att: ”God miljöhänsyn är A och O i ett hållbart skogsbruk! I dag på FN´s internationella skogsdag vill vi slå ett extra slag för just god miljöhänsyn och vad du som skogsägare bör känna till.
Vet du tex vad du behöver tänka på när du avverkar vid en sjö eller ett vattendrag? Eller vilken hänsyn som behöver tas intill olika kulturlämningar? På vår webbplats kan du hitta svar!”

Naturvård var mitt första hårda uppvaknande som skogsägare. Jag ville vårda och spara men för entreprenören (som aldrig kommer att få komma tillbaka till Frälsegården) betydde banden något annat. Vi var inte VI-klara, kan man säga, trots naturvårds band och samtal. För mig betydde banden spara och vårda. Mina barn! Mina viktiga kramträd. De där träden med stora energifält som berör och som suger in en i sin famn.
En del av er kommer att förstå och en del inte, men jag går och kramar mina träd hur mycket jag vill och jag njuter av den energi det ger tillbaka. Ni vet den där vännen som man klappar på axeln och frågar: -mår du bra? Härligt att höra! Såg du spillkråkan?

För entreprenören betydde naturhänsynbanden att det var ok att slå sönder och skada, bara de stod kvar.

Sen var det även det där att spara träd vid vatten och låta marken vara vid kantzoner. En jättefin tall stod där på udden, ut i ån. Den skulle få fortsätta stå där och vara ett landmärke vid kräftfiske och stängselsättning, för små barn som upptäcker världen. Nu finns bara en luspudel kvar av en annars jämn och fin tall med mycket krona.

Gamla körvägen till kvarnen, gick rakt genom hygget och det står tydligt i traktdirektivet (ordern för åtgärden) att den ska sparas/vårdas. Där var vi inte helt överens heller.

För mig är det skönt att ha alla mina kort i kameran. Jag vet hur det såg ut innan, under och efter. Ibland är det positivt med bildbevis ibland inte…

Hälsa på Knota en av Frälsegårdens äldre (envisa) ekar. Hennes man heter Ben och står en bit bort. (Hoppas att ni kan er familjen Hedenös). Knota är ett träd som fått bli en symbol för så mycket…

Körskador var tydligen också ok och just den här tallen som Tjejen kollar på var påväg att blåsa ner i januaristormarna men klarade sig kvar på fötterna. Finns fortfarande stora sår i marken där det visar på rörelserna under stormen. (Ja jag var och kollade till dem och filmade rörelserna under stormen, dock på säkerhetsavstånd och bakom, men säg inget till mamma)

-Ja det är inte alltid så enkelt att vara skogsägare och ha höga målsättningar med hållbarheten, när inte hela kedjan är med på tåget. Det svåraste vi har, är det VI-klara!

Skogliga hälsningar från Mörteleks Frälsegård -En skogsgård mitt i Småland