Arg! Ledsen! Förtvivlad… nej det är jag inte längre…. eller jo…ibland… men mest trött!

Brann det mycket?
Hur startade det?
Kom räddningstjänsten snabbt?
Har ni mycket nu som måste göras, pga branden?
Frågorna är många och jag uppskattar dem!

…Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte är jobbigt längre. Frågorna är en del i processen och ni är många som har fått se både tårar och skratt. Jag känner mig fortfarande hjärntrött och märker att min kropp har stängt av och sorterat viktigt och mindre viktigt. I vanliga fall har jag 24h, nu har jag kanske 5h. Jag som skulle renovera och fixa med höet, får nöja mig med att rycka på axlarna och säga ja, ja.

Att ha en skogsbrand är inte bara en ekonomisk historia, det är en stor energidränering! Det är så många beslut och telefonsamtal och en helt ny värld att lära sig.

-Skogsstyrelsen ska göra en värdering.
-Juristhjälp från LRF.
-Kontrakt och avtal som ska läsas.
-Försäkringsbolaget ska informeras.
-Södra.
-Ovisshet om det var någon entreprenör som ville köra.
-Vad ska avverkas och vad ska sparas?
-Ska det planteras eller ??
och så kom den svenska semestern…

…Hela tiden finns det en hånskrattande röst i mitt huvud, av en man som jag informerade om branden via telefon i bilen, påväg hem, som klingar -Det är väll ingenting med en brand. Det är något som alla riskerar att råka ut för och jag har skog själv så jag vet… Kanske därför som han inte har hört av sig sedan den 18 juni… Men branden var inte mitt fel och hade jag på morgonen bett honom att fara och flyga hade jag inte levt i det här helvetet nu… Så vad lär vi oss av det här? Lita på din magkänsla och tänk på att det alltid finns en entreprenör till, en som respekterar dig som markägare och förhoppningsvis följer entreprenörsavtalet.

Acceptera -Det som har hänt har hänt och det var ju bara träd.
Jag har inte orkat skriva på flera veckor men nu sitter jag på uteplatsen med datorn, tända ljus, en filt, choklad och ett glas flädersaft. Jag har idag fått in lite hö och jag ska lyckas skriva ett inlägg.

Det är mycket att bearbeta och till vår hjälp har vi samtalsterapeuten Malin.
Varför känns det som det känns? Sätta ord på vad som är jobbigt. Hitta ljuspunkterna i tillvaron. Ska vi våga elda när vi fiskar kräftor? Varför fungerade inte rutinerna? Varför är vi där vi är? Hur ska jag våga lita på någon i framtiden?

Våga ta hjälp -och våga både bryta ihop och prata när något händer.
Hjälpen att komma vidare, har kommit från alla håll och i förra veckan hade jag förmånen att få besöka Gillbonderyd (en hemskt stor brand), äta en riktigt god lunch och prata upplevelser med en annan brandpåverkad södrafamilj, familjen Sandgren. Att inse att fler familjer, som varit med om händelser som satt saker på sin spets, har starka upplevelser och minnen som mer eller mindre påverkar vardagen. Att både skratta och gråta och se grönskan komma tillbaka.  Det är ju faktiskt bara träd…eller? 

Planera -Gå igenom hur vi ska göra om något händer igen, planera och förbered. Säkerställ att det finns en plan.
I byggbranschen genomför vi arbetsberedningar inför kommande arbete och går igenom eventuella risker. Detta behöver vi göra även i vårt skogsbruk.

-Säkerställ att det finns telefonnummer i allas (hela familjens) mobiler till grannar och andra som skulle kunna komma till undsättning om något händer och hjälpa till om ett barn är självt hemma eller i väntan på blåljuspersonal.
-Gör upp en plan på tex utrymning från huset. Gå igenom så alla vet var brandsläckare finns.
-Berätta var i skogen du är och arbetar eller plockar bär/svamp.
-Ta hem SOS appen så du enkelt kan larma SOS och de vet dina koordinater automatiskt.

Min uppgift efter detta kommer bli att se till att ingen maskinförare kommer att få lämna ett uppdrag utan att säga till markägaren. Det måste föras in i rutinerna, även om ”mr macho” skrattade och sa att ”vi har annat att göra än att skicka sms till markägare”… konstigt att skördaren kan det…

Och att precis som familjen Sandgren finnas som en familj med erfarenheter och hjälpa andra som behöver både prata med någon som förstår och få hjälp med det praktiska.

Reflektera -Skogsbada, få tillbaka energin.
Låta skogen ge energi igen och inte bara ta. Lättare sagt än gjort, men jag försöker!

Jag fick en dikt skriven av Maria Waxin från en av mina småländska vänner i Sthlm:
”Livet är föränderligt, men Småland tar oss i sin famn och helar oss. I hennes skogars gröna mossar och sjöars vattenljus känner vi att vi lever. -Ett gott liv! ” 

Va rädda om er!

Vägrensning -Lagom arbete för en kväll. Sekatören, en trogen följeslagare och lite moppe åk. Tyst och lugnt och allt i vårt eget tempo.

Skogliga hälsningar från Mörteleks Frälsegård -En skogsgård mitt i Småland