Det är mysigt när de kommer och vemodigt när de åker hem.

Våra sommarkvigor har en speciell plats och alla ser dem som självklara familjemedlemmar, bara de håller sig lite på avstånd, är på rätt sida ån och vet sin plats.

Här har de precis kommit och är inte så kaxiga. Men de kaxade till sig, men det tyckte inte Tjejen om.

Pga elstängslet kunde Tjejen inte rymma utan stod där som förstelnad och innan jag räddade henne fick det bli en film och ett kort.

Inte alltid man är liten. Ibland är man även stor…

Tjejen tyckte det var bra att grinden öppnades, men resterande familjemedlemmar undrade varför den stängdes så fort.

Hur många gånger varje sommar kommer inte frågan:
-Jag ser bara 4, har någon sett alla 7 idag?

Hallå! Jag har hittat nr 7….!

Nr 7? Jag? 637 om jag får be…..

Vatten, äpple och en klapp… mutor är bra!

Egentligen är det bra att de även betar skogshagen, men tanken är att det ska få komma upp lite lövträd i hästhagen och den ekvationen går inte jämt ut. Världens bästa slyätare gör ju egentligen ett helt suveränt jobb, men det får nog bli en instängsling av tänkt lövskog nästa sommar.

Spelar ingen roll hur många gånger hon talar om för dem att de ska uppföra sig. Lika spännande ändå…

Kan man säga att kor har frisyrer? Om inte annat så har det funnits finfina tjusarlockar i vår hage i sommar.

När de är som tamast, är det dags att åka hem.

Nu har årets kvigor flyttat hem. Det är höst och både glöggen och fågelmataren har kommit fram. Till våren kommer det förhoppningsvis 7 små kalvar och kvigorna blir kor. Flyttfåglarna kommer åter och så även ett gäng med nya kvigor.

Om jag skriver till tomten att jag önskar mig ett par kor… bruna med vitt band runt magen och gärna en rosett på ryggen och önskar tillräckligt mycket. Undrar om han då får ner dem genom skorstenen och får plats med dem under granen…

Till Tomten (ja jag vet att han läser bloggen):
-Snälla låt mig slippa kalsongerna i år. Jag vill ha en ko!

Skogliga hälsningar från Mörteleks Frälsegård -En skogsgård mitt i Småland