Under flera generationers uppväxt har ”Jag cyklar/rider/springer runt Tallen” varit ett vedertaget första steg till självständighet och ett steg till att vidga sina vyer. Ett mål att klara. Ett landmärke. Ett älskat stort och mäktigt träd.

Idag på morgonen, strax efter fem vaknade jag av ett brak och att det blåste som fn. Det tog ett par timmar till innan vi viste vad det var som hade hänt.

Kan tyckas bara vara ett träd, men det var Tallen. Tallen har berört och betytt mycket för oss i byn och familjen. Ett vårdträd med en omkrets på 3,2 meter (1 meter i diameter). Den största grenen som rasade hade en omkrets på 1,8 meter (60 cm i diameter).

Vyn är nu gles och halv och vi får se om Tallen repar sig, men vi har i alla fall ved så det räcker för ett par månader.

Jag tröstade mig (1 november) med en nyplockad jordgubbe. Något torr, men söt.

Nu hoppas vi på en lugn natt, med ostörd sömn.

Skogliga hälsningar från Mörteleks Frälsegård -En skogsgård mitt i Småland