Efter en delvis regnig dag med mestadels renovering, kändes det lyxigt att åka på grillkväll med LRF  i ett av Uppvidinges 20 naturreservat, Våraskruv.

Vi började med en rundvandring i det gamla odlingslandskapet och tittade på ängsväxter, orkidéer och träd under ledning av Börne, vår egen reservatspecialist. Här står vi vid en av reservatets maffiga ekar ”Katteken” och får lära oss att det är ovanligt med så många skyddade ekar.

Våraskruv en gammal arrendegård under Sävsjö säteri med anor från medeltiden och i ängarna växer det ekar från Nils Dackes tid. Gården har inte haft någon boende arrendator sedan 60-talet och det känns overkligt att det fram till stormen Gudrun fanns gran på flera ängar.

Träpulver ”Mulm” är ovanligt och det är många arter som är beroende av hålträd med mulm. Mulm tar lång tid att bildas och därför är det viktigt att spara de hålträd som finns.

I skuggan av ”Lieeken” var det perfekt att vila under slåttern. Men på dessa magra marker behövdes det även mat till djuren genom hamling av lind och ask och insamling av madhö (vassliknande gräs från omkringliggande blötmarker).

Men det var inte enbart maffiga träd i ängarna, utan även en massa blommor, som här en orkidé, Jungfru Marie nycklar.

Efter god mat och rundvandring i naturreservatet var det diskussion med Anders Meyer och Maria Levin från Länsstyrelsen och Christian Horn från LRF Sydost, med på bilden är även Nils-Magnus Tover från LRF Uppvidinge. Diskussionerna och känslorna var många och frågorna som diskuterades var bla:

Skötsel av våra naturreservat
-Budgeten för förvaltning av våra befintliga reservat har gått från 24 till nästan 8 miljoner. Medans budgeten för att skapa nya har ökat till 27miljoner. Men varför skapa nya om det inte går att ta hand om de som redan finns. Vi som bönder kan inte säga att vi inte hade pengar att göra det som står i våra skötselavtal, hur kan Länsstyrelsen göra det? Var går gränsen på måste och möjlighet att sköta? Vad händer när toaletterna vid reservaten inte sköts? Vad är det som bestämmer vad som ”ger så bra värde som möjligt”? Stadsnära reservat prioriteras, men våra reservat får växa igen och bökas sönder av vildsvin.

Naturvårdsbränningar
– Ett EU projekt.
– Genom en avsaknad av dialog med rågrannar, kan vi inte säkerställa våra djurs säkerhet. Då vi inte har getts möjlighet att flytta våra djur kan de gå och beta i hagar som gränsar till områden som bränns, vilket kan resultera i skadade och stressade djur.
– Hur ska vi känna säkerhet vid naturvårdsbränningar? Det ger ingen trygghet att det står en tjänsteman och säger vi har rutiner, när vi vet vad som kan ske, när branden från en naturvårdsbränning sprider sig.

Utflyttning av barnfamilj på landet för en levande landsbygd kontra växter och en död landsbygd
-Här är frågan ”Vem är bäst på att sköta?” Länsstyrelsen/Naturvårdsverket eller den person som bor och har sina rötter i marken? Stoltheten från en mormor och morfar för ett fint och välvårdat område blev till en omöjlighet för barnbarnet. Vad är det som ger mervärde?  Om nu pengarna för drift inte existerar är det de med hjärtat som brukar gratis.

Invasiva arter
– Vad är skillnaden på lupiner i vägkanten och örnbräken i våra skogar? Här finns inga pengar längre och det är upp till var och en att sköta detta.

Skyddad mark
-Hur ska det räknas och varför räknas inte all skyddad mark i Sverige. Varför räknas inte den Svenska marken på samma sätt som andra EU länder? Varför räknas inte våra NS och NO. Frivilliga områden med naturvård skötsel och orörd som är mellan 5-10% av våra gårdar och sen har vi alla betesmarker, ängar och skogsbryn, som inte alls räknas in.

Sen var det lite allmänt EU, Torka och eldningsförbud. Vikten av att skapa robusta jordbruk med en hållbar produktion.  Vikten av en dialog och vad är egentligen Frivillighet…

”Vi lantbrukare kan våra fastigheter och har brukat dem i generationer och vi känner oss överkörda. Det är inte bara vi som ska! Det måste till en dialog och förtroende” sa en av deltagarna med en tår i ögat.

Skogliga hälsningar från Mörteleks Frälsegård -En skogsgård mitt i Småland