Jag gick till ett medium i somras. Det var märkligt och konstigt på många sätt men också oerhört intressant. Det var något jag gjorde för att utmana mig själv. För att flytta gränserna lite och våga göra något som skrämmer mig.

Jag har nämligen alltid varit livrädd för sådant här. Spådomar och förutsägelser och alla tänk om och vad händer då som kommer efter.
Men jag gjorde det och det var som sagt väldigt intressant.

Kvinnan jag gick till berättade om min personlighet, orosmoment i min vardag, hur jag levde, hur min familj såg ut och diverse annat som hon omöjligt skulle kunna veta om mig. Mycket var slående rätt och så otroligt exakt. Bland annat pratade hon om min tudelade arbetspersonlighet. Alltså dels min förmåga att våldsjobba och driva igenom saker och dels min andra sida, den där jag är ostrukturerad, stressad och kan irra runt en hel dag utan att få något ordentligt gjort.

Och så fick jag svar på några frågor också. Och hopp om en del förändringar. Och tänk, vissa saker har faktiskt slagit in precis som hon sa!

Men så till det läskiga. Jag fick ett datum. Den 16:e oktober. Idag alltså! Idag ska något tydligen hända mig! Jag vet inte vad men jag tolkade det som att det var något mycket påfrestande. Jag skulle se till att vara i god form inför den här dagen och vara säker på att jag hade ätit mina vitaminer. Och jäklar vad jag har varit noga med de där vitaminerna! Järn och multivitamin och magnesium! Och nu är dagen här! Hjälp!

Än så länge har inget särskilt hänt förutom att laddaren till min telefon har gått sönder. Det är ju förstås en mindre katastrof med tanke på allt uteblivet messande, kollande av mail och sociala medier samt möjligheten att ringa efter hjälp om jag nu skulle hamna i akut sjukdom eller olycka. Men jag känner mig inte helt säker på att det där med laddaren är allt. Och dessutom är det ju mycket kvar av dagen ännu.

Så nu funderar man ju lite på hur man ska göra. Bör man leva så stillsamt det bara går eller ska man köra på som vanligt? Bör jag verkligen ge mig ut i trafiken just idag för att handla mat och köpa ny laddare eller är det en jättedum idé? Och borde jag kanske till och med vägra åka med lunch till Danne och Tomas som är ute och gräver?! Med hänvisning till att jag faktiskt kan råka ut för något hemskt som att få skopan i huvudet eller ramla ner i något dike och bryta bägge fötterna!

Eller kanske spelar det ingen roll vad jag gör? Det är väl så det fungerar antar jag. Ska det hända så händer det väl ändå?! Eller så händer det ingenting alls!

Men lite pirrigt är det, det kan man inte komma ifrån, även om jag har överlevt hela förmiddagspasset hos djuren. Utan telefon dessutom!