Symtom/beskrivning:

”Skrivus Crampus är ett tillstånd av upplevd oförmåga att nedteckna ord i diverse litterära sammanhang såsom bloggar.”

”Den drabbade uppfattar tillfälligtvis skrivandet som mycket svårt i stället för lustfyllt och enkelt.”

”I vissa fall uppstår en låsning hos den drabbade som gör att denne förvisso skriver men ej finner texterna passande för publicering i litterära sammanhang såsom bloggar.”

”Den drabbade upplever frustration och förvirring, tillika ett tillstånd av samvetskval inför de personer som förtröstansfullt inväntar nya uppdateringar på den drabbades litterära plattform.”

Behandling/botemedel:

Skrivus Crampus botas med någon av följande metoder:

”SUITI (stirrande ut i tomma intet) forts. ”i väntan på inspiration”.
En metod för personer som ser skrivandet som en ren konstform som kräver eufori och vemod i lagom blandning samt att planeterna står rätt. Smäktande musik och djupt filosoferande kan påskynda processen men lika gärna fördröja önskat resultat.

TDLDK (Ta Det Lugnt Det Kommer).
För den lugne och ej särskilt prestationsinriktade skribenten.
Den drabbade bör inte ägna sig åt något litterärt skapande alls, tills han eller hon bara inte kan låta bli att skriva. Behandlingen sker i en miljö där den drabbade tvingas fokusera på annat, exempelvis en katastrofzon. Ett tecken på tillfrisknande är maniskt skrivande även om möjligheterna är begränsade. Den drabbade kan i slutfasen ses skriva på pappersnäsdukar, på väggar, med pennor, pinnar eller blödande fingertoppar.

APS (Arsle På Stol), även kallad Jan Guillou-metoden.
Denna behandlingsform innebär ett professionellt producerande av textmaterial av bra kvalitet trots att skribenten egentligen varken vill eller förmår. Lång erfarenhet av litterär produktion, ett starkt pannben samt diverse fusk såsom självskryt och härskartekniker kan hjälpa den drabbade. Behandlingen utförs i ett tyst arbetsrum med regelbundna avbrott för näringsriktig mat.
Om den drabbade ändå inte förmår prestera öppnas en välfylld byrålåda alternativt mapp i datorn där redan färdigskrivna texter lagrats för detta tillfälle. På detta sätt kan den drabbade förneka att Skrivus Crampus existerar och att inspiration och ”sådan skit” inte alls är nödvändigt utan att allt som krävs är hårt arbete.

Sådär. Det blev ett blogginlägg trots allt! Tack alla som läser och förlåt mina sarkasmer och mitt hittepåtrams här i kväll. Men det är faktiskt sant. Jag har lite skrivkramp just nu när det gäller bloggen men förhoppningsvis släpper det riktigt snart.

Jag ska försöka med en sorts kombination av de ”behandlingsformer” jag just hittade på och tillsammans med lite vårbruk blir det säkert bra.

I morgon drar en ny arbetsvecka igång och det ser jag fram emot. Allt gott så länge.