Så mycket att berätta!

Så mycket att berätta, så lite tid! Och så himla lite internet också. Ungarna har surfat slut på hela månadspotten och det går inte att köpa extra som man brukar. Fy Tele2! Varför låter ni mig inte betala svinmycket pengar för jättelite gigs eller megs eller pegs eller vad det heter?!

Nåväl, vi tar det lite basic från mobilen i stället för där finns det lite, lite surf kvar. Så pass att jag kan berätta att vi äntligen har börjat tröska!

Rätt färg på spannmålen. Fel väder. Men nu kör vi!

Det är nästan obeskrivligt vilken lättnad det är att vi har kommit igång. Eller vi och vi, det är Danne som tröskar förstås. Han umgås med sin nya kärlek så mycket han bara kan.

Jag kan även berätta att han numer kallar henne (tröskan alltså) för Lexia i stället för Lexion, eftersom det låter så mycket kvinnligare. Fint va?

De verkar ha det jättebra ihop men jag fick faktiskt höra att de har bråkat för första gången… Hon blev tydligen skitsur av nån anledning och sen hade hon visst haft ”remskive-värk” hela natten… Men de redde ut det i alla fall så nu det är bara glädje igen.

(Jättesvårt att låta bli att skoja om sädestömning och sånt nu… Bäst att logga ut kanske… Vi hörs!)