För sju år sedan var Hangarn nybyggd. Jag tappar nästan andan när jag ser bilderna.  Hur…liksom…oanvänt det ser ut! Allt trä är så ljust och inredningen riktigt glänser. Man kastas verkligen tillbaka i tiden.

På de här fotona är bara ena sidan färdig.
Träkanten på foderbordet fick vi ta bort sedan för djuren lyckades ändå putta fram fodret och det ville gärna bli mögligt längs plankorna.

Hangarn var en stor investering för oss. Enligt våra mått hade vi verkligen tagit i från tårna och varit djärva. Det var nästan overkligt att det skulle gå att bygga på det där sättet. Låna stora summor pengar. Inte göra exakt allting själva. Det var nytt och lite läskigt men väldigt inspirerande.
Samtidigt var det ju ganska likt ett ”vanligt” byggprojekt ändå, fast större. Alla arbeten inne i hallen, från att gjuta golv och väggar till att dra vattenledningar och montera inredning gjorde vi själva med hjälp av inlejda händer. Hur det egentligen gick till vet jag inte, det var på sommaren vi byggde så det var ju skörd och allt också. Men vi hade bra folk till hjälp och dagarna blev såklart långa. Jag var med så gott det gick men överlag ganska lite. Jag skötte den dagliga driften med djuren. Och så ungarna såklart. Tänk… Lovisa går i trean nu och Elias fyller snart åtta. Då var de bara småpluttar! Snacka om att tiden går fort!

Hangar’n fick sitt namn för att vi valde mellan två olika investeringar vid den här tiden. En mindre hall som vi skulle bygga själva för 50-60 djur och en större, för 120 djur. När vi diskuterade och bollade idéer tyckte vi att det stora bygget var en riktig hangar i jämförelse!

Jag ska se om jag hittar fler bilder från själva byggprocessen, det hade varit roligt att få visa. Jag vet att det finns, måste bara komma på var.

Jag minns hur det var när vi släppte in djur i boxarna för första gången. Vi hade sopat ur så noga och kollat att det inte låg några spikar eller annat farligt någonstans. Sedan la vi in halm, körde ut foder och tillsist lät vi tjurarna komma in. Ett sådant där rys-moment. Högtidligt liksom.