Fler bilder från den stora ungerska mjölkgården

24 mars, 2018

Jag fotade en hel del på den första gården vi besökte. Så mycket att jag blev tvungen att be personalen på lunchrestaruarngen att få låna en laddare och boosta telefonen lite medan vi åt. Det fick jag.

Bilderna är från samma gård som i förra inlägget. Den andra gården lämnade mig lite…ledsen och förvirrad…jag får återkomma om den.

Det här är alltså tusenkorsgården igen. På bilden syns kvigor som ska semineras eller nyligen blivit seminerade.
Till höger om bilden finns en till grupp och vid deras foderbord sitter låsgrindar för att enkelt kunna sätta fast och seminera de som är brunstiga. Första semineringen sker vid fjorton månaders ålder

ung10

När det närmar sig kalvning hamnar de här. De hade så mysigt där i solen med fin halm att ligga på. Under taket finns en ströbädd men nästan alla kor var ute och njöt av det fina vädret.

ung11

Fodret som alla utom småkalvarna får är en blandning av vall, vete, majs, solros och lusern. Om jag minns helt rätt nu. Gott såg det i alla fall ut men ganska mycket grövre än de foderblandningar man är van att se hemma. Man blandar utifrån ett fåtal olika recept beroende på vilka djur som ska äta. Det serveras även någon sorts sojafoder (det enda man inte producerar själva) men jag törs inte säga vad och på vilket sätt.

Nu är vi inne hos mjölkkorna!
En stor hall med liggbås vars botten består av lera (!) som byts ut en gång om år. Leran torkar förstås så det är nästan som ett vanligt, men lite ojämnt golv i båsen. Skrapgången och foderbordet är i betong.
Det ströas med halm vilket såg väldigt fint, om än lite ovanligt ut, eftersom man är så van att se spån. (Märligt nog har jag ingen bild som visar det så bra).
Tillgången på halm är god tack vare egen spannmålsproduktion.

Korna mjölkar ungefär 30-35 kilo om dagen och verkar trivas bra.

ung13

ung14

Överlag kändes det som att den här gården hade ganska mycket gemensamt med många svenska gårdar. Ungefär samma behov av personal i djurskötseln, samma utmaningar med att hitta duktiga medarbetare, liknande funderingar kring tekniska lösningar samt många tankar om ekonomi, eu-stöd, kontroller och framtid. Och en stark känsla för matproduktion och företagande.

Sedan finns det nog många skillnader också. Just det här är en stor gård som drivs företagsmässigt och med eftertanke. Djurhälsa, rationella lösningar och vettiga byggnader blir automatiskt viktigt då. En förutsättning för att över huvud taget kunna producera.
Den andra gården, som jag ska berätta om sedan, hade inget produktionsfokus på samma sätt och den hade heller inte lika bra miljö och omsorg om djuren. Tyvärr. Där bedrevs en helt annan typ av verksamhet med mer turist- och gröna vågenstuk.

Varken den stora eller den turistiga gården är nog representativa för lantbruket här. Hur en liten eller medelstor, vad ska man säga, genomsnittlig ungersk gård ser ut vet jag inte.

Tillbaka till den stora gården.
Här är ingången till mjölkgroparna. Tusen kor alltså.. det är mycket!

ung15

En av mjölkgroparna. Varje mjölkpass kräver fyra personer. Och det var i själva groparna som jag fattade. Jag gissar att det behövs ytterligare någon eller några som ser till att korna kommer på plats och tillbaka igen.

ung16

Basen för växtodlingen fanns på en annan gård men några maskiner hittade vi i alla fall. En Belarus!

ung12

Och här är Danne framför en riktig pärla!

ung9

Och så Jesus mitt på gårn. Det tyckte jag var fint!

ung8

Hej då på en stund. Nu ska vi strax åka ut till pusztan (eller hur det nu stavas). Den ungerska stäppen är det i alla fall.

 

 

Några saker jag har lärt mig om Ungern
Några bilder från en Ungersk mjölkgård