Det var en gång
Eller två. Två skrapgångar i Hangarn alltså.
Såhär ser det ut efter rillningen som gjordes för någon vecka sedan.
Jag är glad att vi började lite stillsamt med bara de här längsgående spåren. Jag funderar på om man skulle kunna skada golvet med skopan om man hade tvärgående spår också? Tänker mig att det borde kunna gå någon flisa här och där om man sätter ner stålet ordentligt? Eller inte. Någon som har testat? Det blir ju inte samma tryck om man har automatiska skrapor tänker jag.
Nu är det på längden i alla fall och det är bra. Känns rejält.
Jag mätte inte djupet vilket kanske var märkligt, men här ser man bredden.
Nu ska jag lämna över den här datorn jag skriver på till min man. Han följer en serie på Netflix (tänk att vi har skaffat Netflix förresten, så fantastiskt modernt!) och vi har ingen annan enhet att kolla från om man vill koppla in sig på TV’n. Mycket irriterande! Det är med andra ord hög tid att investera i en till dator eller liknande nu. Jag har varit på gång med det jättelänge men det svider så jävligt i plånboken. Men nu måste det nog ske. Det gäller husfrid och sånt. Och mental hälsa. Viktiga grejer.