Sist på bollen som så många gånger förr men jag måste skriva ett par rader i kölvattnet av klimatrapporten IPCC. Den som nyligen presenterades av SVT med ordet ”bondeskam” i rubriken.
Jag tycker att det är skändligt att skriva så. Ordet bondeskam gör ont. Och man blir ganska trött på att förklara och förtydliga hela tiden. Peka på skillnader mellan mat och mat. Svensk mat och utländsk till exempel. 

IPCC-rapporten har ett globalt perspektiv och det är sant att jordbruk runt om i världen ibland bedrivs på sätt som inte är bra, varken för klimat, djur eller människor. Men att det ska skrivas om bondeskam i svenska medier, och att alla ska dras över en kam, det är lågt.

Det finns okunnighet och tyvärr även ren dumhet. Bortskämda människor och hela samhällsskikt som verkar ha förlorat förnuft och förmåga att tänka både framåt och bakåt. Det finns klimatångest och välfärdspanik och unga, botoxade influencers som tror de kompenserar för sina sponsrade flygresor om de undviker att äta kött.

Men så finns det också vanligt folk. Som fräser på en hög med falukorvsskivor och kokar makaroner. Som vet var mat kommer ifrån och som äter både kött och grönsaker. De som handlar det mesta på Ica eller Coop men som även besöker gårdsbutiker ibland när tillfälle ges. Folk som jag. Som vissa dagar äter för mycket fett och socker och andra dagar lagar nyttiga grytor.

Vilka ska vi bönder vända oss till när vi vill förklara och informera om det moderna, genomtänkta och klimatsmarta svenska lantbruket?  Ska vi satsa på de som ändå förstår att brukandet av marken och den djurhållning vi har är något att vara rädd om? Tala till de som faktiskt vill lyssna? Eller måste vi ut och peta sönder de sega bubblor som vissa andra lever i? Börja om från noll och förklara sammanhang, matproduktion, skillnad i klimatpåverkan mellan kött och quorn för människor som är så ointresserade att de somnar på sina små Chanelväskor? Jag vet inte. Kanske måste vi nå dem som vi tappat bort? De som tror att veganska burgare räddar världen. Är de en stor maktfaktor? Eller är de faktiskt en minoritet? För visst är väl ändå de flesta fortfarande blandkostare? Helt vanliga människor som kanske bara behöver påminnas om vilka fantastiska förutsättningar vi har för att producera mat och varför man ska välja svenskt?

En sak som jag tror är tämligen lönlöst är att predika för varandra i branschen. Jag ser så mycket bra, så många kloka texter. Särskilt nu efter den här klimatrapporten. Men jag har främst sett dem i våra egna branschtidningar och på lantbruksforum på nätet. Inte lika mycket ute bland konsumenter, de som faktiskt är mest behjälpta av informationen och som inte redan vet. Vi måste nå ut med allt klokt!

Här är två som är duktiga på att förklara:  Bondbönans Blogg och Mitt liv som bonde. Att följa LRF på sociala medier är också ett tips.

Nåväl, det här var mina funderingar kring folkbildning och mat just idag. Tack alla som köper svenskt och som förstår att vi måste äta för att överleva. Och som fattar att det är (klimat)smart att driva lantbruk i den här delen av världen.

Förresten! På tal om att sprida kloka resonemang. Jag länkar till en krönika, skriven av Anette Gustawson i tidningen Land Lantbruk. Hon sticker ut hakan lite extra och ifrågasätter till och med hysterin kring allt klimatkompenserande. Intressant. Den borde fler än vi bönder läsa.

https://www.landlantbruk.se/kronikor/jag-forstar-inte-varfor-foretag-klimatkompenserar/

TILLÄGG!! 

Vilken ironi! Krönikan är låst! Precis det här jag menar! Så kloka ord och så ska det inte nå ut till fler än oss i branschen! Sorry, ska se om jag kan fota krönikan (får man det?) Eller kolla upp ifall den kan få bli upplåst. Återkommer! 

TILLÄGG 2:

Nu är krönikan upplåst! Tack Land Lantbruk.