Nu är man brädad igen

12 augusti, 2019

Som vanligt den här tiden på året degraderas jag från Nyäters första dam till något av en panelhöna. Maken ser mig knappt om jag så går förbi i bikini och han hör bara hennes, den andras, ljuva stämma. 

Med andra ord är det trösktider på gång nu och Lexia har fått komma ut ur maskinhallen.

Jag vet nog att han är där inne och pratar, klappar och viskar sötord till henne året runt men nu, när hon står utbackad på gårn i all sin prakt blir det ju lite extra. Hon har en förmåga att ta över kan man säga. Stor och ståtlig. Bred framtill och blank i lacken. Nog är hon en speciell donna, det får man ju erkänna. Och jag ska nog kunna dela med mig lite. Har till och med umgåtts med henne ikväll och hjälpt henne med lite skönhetsvård (putsat rutor och dammat). Oss kvinnor emellan.

Danne har servat henne på alla sätt och vis och till och med ordnat med en skärbordsvagn åt henne. Ny för i år. Fast begagnad förstås. Nån måtta får det vara på utsvävningar och presenter. Nu är de snart redo att ge sig ut på fälten tillsammans. Ha så kul då, vi ses.

Att välja sina strider
Plötsligt händer det