Här kommer ett julklappstips från mig.
En bok. En augustprisbelönad och mycket viktig bok av Magnus Västerbro. Särskilt viktig är den i dessa tider när många tycks tro att mat är något självklart och att vi utan närmare eftertanke kan asfaltera igen våra åkrar eller leva på enbart grönkål.

”Svälten. Hungeråren som formade Sverige”

Svälten är en spännande och intressant bok där fakta varvas med bevarade ögonvittnesskildringar från några av de som drabbades av svältåren i Sverige i slutet av 1860-talet.

I boken berättas om en enorm katastrof där man får följa både de drabbade och de andra, de vid sidan om.  Många kämpade för att hjälpa men det fanns också de som vägrade lyfta ett finger när de fattigaste svalt ihjäl.
Författaren resonerar, vänder och vrider på ”sanningar” och sätter saker i moderna perspektiv. Och man blir berörd. Jag kände något som liknade en uråldrig oro gnaga någonstans långt inne när jag läste om skördarna som frös bort, utsädet som fick ätas upp, ångesten och våndan och de hungriga små barnen som till sist blev tysta och apatiska.

Den här boken fick mig att fundera på vad det är att vara människa. Den vågar till och med ta i frågan om vad det är att vara svensk. Vad är vi för folk egentligen? Och hur kan det komma sig att det är så förbannat viktigt att ungarna lär sig om franska revolutionen i skolan men inte om det som hände i vårt eget land? Det som våra egna förfäder gick igenom i både norra och södra Sverige.

Jag skämdes lite när jag läste. Över hur lite jag visste om den enorma svält som drabbade vårt land för bara några generationer sedan.
Nog hade man hört om satansåren. Som någon sorts myt nästan. Om när kylan aldrig släppte taget om Norrland. När man kunde gå över Kvarken till Finland mitt på försommaren och när skördarna gick om intet. Men jag visste inte vilken enorm katastrof som följde och hur den faktiskt påverkade hela den svenska befolkningen och vårt samhälle. Att det inte var så länge sedan Sverige var ett riktigt U-land, beroende av bistånd från andra delar av världen.

Boken är tänkvärd om man är intresserad av varför saker ser ut som de gör i Sverige idag. Och hur det ska bli i framtiden.

Prövningar och lidande kan ta fram medmänsklighet och hjälpsamhet, men även de svartaste av sidor hos människor. Hunger, nöd, skräck och död är en grogrund för klassklyftor, folkskillnad och grymhet. Men också för ett samhälles förändring och utveckling.

Den här boken borde alla läsa. Den handlar om så mycket som är aktuellt precis just nu. Om klimat- och väderkris, om att ta vara på bördig jord och att utveckla matproduktionen. Om att våga lyfta blicken och se hur andra delar av världen svälter medan vi drar på oss ryggvalkar och högt kolesterol. Och, som sagt, om att vara människa.

Den finns att lyssna på som ljudbok också. Jag hörde den på Storytel med Tomas Bolme som inläsare. Det är ett bonustips förresten. En ljudboksprenumeration. Det kan många bli glada för.

Ytterligare ett tips är att njuta ordentligt av att man slipper äta barkbröd och grässoppa.