Korna blir sura ibland när man ska skrapa och halma åt dem. Efteråt är de nöjda och trivs ypperligt med nybäddad liggyta, men just när de ska gå ut vill de gärna visa att de inte uppskattar att man försöker bestämma över dem. 

Kanske har det att göra med att det är trångt utanför hallen nu när stängslet är översnöat och vi har stängt till hagen. De får vänta i den här lilla grindfållan medan man jobbar så det blir lite sillburk över det hela en stund. De skulle ju kunna vara inne på bädden under tiden men då går det inte att halma lika fint. Dessutom äter de upp så mycket om de får vara där inne medan man lägger ut. Därför får de vara på utsidan ett tag, sedan får de komma in igen när man är färdig.

Själva missnöjet verkar främst handla om att de vill välja själva vart de ska gå och när. Som de mogna damer de är. De fnyser överlägset och går demonstrativt saaaakta när man driver ut dem. Fintar och försöker smita tillbaka om de är på bushumör och tittar surt under lugg om det regnar eller är för tidigt på morgonen. Som att de undrar vem jag tror jag är som säger åt dem vad de ska göra.

De senaste dagarna har arbetet hos korna gått extra snabbt. Det är så kallt att gödseln i skrapgången fryser ihop. Om man skrapar ända ner till betongen blir det gärna lite halt och eftersom det inte är kladdigt är det bättre att hoppa över skrapningen helt och bara halma. Ett moment mindre och lika rena bäddar. Och mindre risk för halkande kossor.

Ingen bild på nöjda kor på nyhalmad bädd? Nä, det blev ingen sådan idag. Man får ransonera i dessa tider. Hålla till godo med de bilder man hinner ta innan telefonen laddar ur i kylan.