Danne har servat harvarna inför vårbruket och jag har hittat en kalv i skrapgången. Linda fick det värsta jobbet och allt som allt har det varit en produktiv onsdag.    

Linda har haft skitjobbet idag med spannmålsskottning i gyttjebad och därefter tvätt av hjullastaren. Hon har fått fram allt korn som gick att använda så nu behöver vi inte slira runt mer på planen som Gud glömde. Tack och lov. Vilken insats.

Kul att få en fräsch lastmaskin också.

Danne har ägnat sig åt vårbruksprepp och den ena harven är helt klar. På den andra återstår lite småfix men inga stora grejer.

Dagens snyggaste var nog hans skyddsglasögon, eller hur?

Sedan kom kvällen och ibland tror jag att det är någon mening med allt. Tack vare att min löprunda blev väldigt sen lyckades jag pricka in en kalvräddning precis när jag kom hem. Hade jag sprungit tidigare hade jag även tittat till korna tidigare och då hade ingen varit där när en liten plutt hamnade på fel ställe.

En alldeles nyfödd tjurkalv låg på skrapgången när jag kom och lyckades inte ta sig därifrån. Den var blöt och skitig och mamman var orolig eftersom hon inte fick upp honom. Jag hoppade in i bara springskorna men fick inte komma nära och hjälpa till ordentligt för då fick jag onda ögat och hotfullt bröl av kossan.
Till slut lyckades jag stänga en grind mellan kon och kalven och dra den lille rackaren mot ströbäddens kant. Därifrån kunde jag fortsätta dra honom från utsidan av en annan grind tills han kom upp på säkrare mark.

Han är väldigt liten men pigg som en mört. Bara han inte irrar iväg igen kommer det nog att gå bra för honom, trots att han fick en tuff start i livet. Kon är duktig och när jag fått kalven dit han skulle blev hon lugnare och jag fick hjälpa till att gnugga honom torr.

I morgon bitti hoppas jag att han står och diar när jag kommer ut. Då blir jag glad!