Ida, en riktig guldkviga?
Bland alla anguskor, korsningar och herefordättlingar har vi numer även Ida från Duderö som är en renrasig Limousinkviga. Limousin är en ny ras för oss och det känns spännande att ha henne här.
Limousin är en medelstor tung köttras som härstammar från Limousindistriktet i centralfranska höglandet. Därför ska det troligtvis uttalas Limousääään och Ida borde väl heta Pauline, Claudette, Adrienne eller något annat franskt.
Hon är köpt från Duderö Limousin och Bazadasie och kom hit samtidigt som vår Bamse.
Lill-Ida. Fast inte jätteliten ändå. Korna bakom (förutom fjällisen då) är stora charolais så det är inte så konstigt att hon är mindre än dem.
Ida har den franska looken, trots sitt nordiska namn. Den karaktäristiska gyllenbruna färgen utmärker Limousinrasen och även de ljusare partierna kring ögon och mule. Benens nedre del är också ljusa liksom lårens insida.
Hon är inte färdigväxt ännu men man ser redan på ryggen att hon är lite annorlunda byggd än de andra. Angus till exempel, är ju mycket kortare och sattare medan Limousindjur är smäckrare men ändå väldigt köttiga med sina rejäla bakdelar.
Svårt att fånga henne på någon bra helkroppsbild men här är ett försök. Jag tycker hon ser stabil ut.
Här är en gratisbild från Pixabay på en fullväxt Limousintjur. Très impressionant. Tur att de även är kända för sina starka ben!
Som många andra raser var Limousin i början en kombination av drag- och köttdjur. Senare drevs aveln mer och mer mot kött och nu ses den som fin och lönsam ras för nötköttsproducenter.
Limousin är den fjärde största köttrasen i Sverige och näst störst i Frankrike. Till USA kom den via Canada på 1960-talet men det var en krånglig process med en mängd karantänregler eftersom Frankrike vid den tiden hade problem med mul-och klövsjuka. Idag är den uppskattad även over there, särskilt när det gäller korsavel.
Ida är lugn och verkar smart, hon är social men har varit lite tonårskaxig till och från. Lynnet är viktigt och jag har inte hört så mycket negativt om dagens Limousindjur. Förr kunde de visst vara mer aggressiva och beskyddande men uppfödare har gjort ett gediget avelsarbete för att få fram djur som går bra att hantera.
Hon är trevlig om än lite närgången ibland, Ida. Jag tror att hon kommer bli en trygg och bra ko när hon växer till sig.
Slakt- och styckutbytet hos den här rasen är högt tack vare välmusklad rygg och bakdel och köttet är väldigt fint. Som tung köttras är Limousin lämplig för oss dikobönder som inte har de allra finaste betena under hela säsongen. Vi behöver duktiga foderomvandlare som klarar tillväxtmålen även utan superhöga energivärden i fodret.
Själva affärsidén med våra dikor är att de får lite grövre foder medan tjurarna får det energirikaste. Om korna kan få fram fina kalvar utan att äta så dyrt nyttjar vi gårdens resurser effektivt. Limousin är kända för att ha väldigt låg foderförbrukning i förhållande till kilo tillväxt och därför passar de bra i en blandad besättning som våran där det även finns lättare köttraser
Fler tåliga, hållbara djur med god hälsa och bra ben och klövar känns roligt att få in i gänget. Ida ska betäckas med Bazadaise-Bamse och det blir spännande att se hur deras avkomma blir. Hon är redan taggad, visar tydlig brunst och verkar längta efter en egen kalv. Hon är väldigt nyfiken på andras telningar och jag tror att hon blir en bra mor när den dagen kommer.
Rasen ska enligt uppgift ha lätta kalvningar och god fertilitet så det blir säkert bra. Kalvarna brukar väga strax över 40 kilo när de föds och vara livskraftiga och duktiga på att snabbt komma upp och dia.
Bamse. Hoppas tycke uppstår.
Vi har som sagt en väldigt blandad besättning och vi testar oss fram som de nybörjare vi är. Tanken är att vi nu vill röra oss mot lite större raser men utan att behöva ändra foderstrategin. Vi är ju primärt tjuruppfödare så målet är att på ett lönsamt sätt leverera lagom stora, välbyggda tjurar till slakt. Vi är alltså inte inriktade på betesvård eller någon annan mer extensiv dikodrift utan vill ha fram en kalv (helst tjur) med bra start och hög tillväxtpotential.
Limousin verkar vara en bra och hållbar väg mot resligare djur och som det känns nu kommer vi säkert vilja ha fler i besättningen på sikt. Kanske är den gyllene Ida bara början?
