En sak som gick riktigt dåligt i år var det här med amkalvarna. Men som med alla misstag får man ta lärdom och göra bättre nästa gång.

Att ha några extra kalvar som diar ihop med kornas egna kan ofta bli lyckat om man lägger ner lite tid och får till det. Samt om adoptivkalvarna har rätta drivet och är duktiga att ta för sig.

Under fyra år har vi köpt några köttras/blandras-kalvar från Kalknäs på sommaren och låtit dem bli en del av flocken. Första gången gick det väl halvbra. Andra året fick de en bättre start, på en mindre yta med de snällaste korna. Tredje året gick det kanon. Amkalvarna växte bra och blev jättefina. Minimal kostnad under den viktiga mjölkperioden och fina djur till slakt i rätt tid. Perfekt!

I år däremot… ojoj, småpluttarna!

Amkalvarna har inte alls växt bra 2023 och vi vet inte riktigt vad det ska bli av dem. Söta är de i alla fall och nu har de egen kupé och myser i halmen dagen lång.

Felet var inte kalvarnas, de var jättefina, felet var att det var för stor åldersskillnad mellan kornas egna och nykomlingarna. Det blev ett senare köp än tidigare år, samt att våra kor kalvade tidigt så deras egna var ganska stora när de nya kom. Småttingarna var pigga och duktiga att dia och fick en trevlig sommar ute på bete. Men de är fortfarande små och de hade växt mycket bättre om alla kalvar varit närmare varandra i ålder.

Lärdomarna då? För amkalvar kommer jag inte att sluta med trots att vissa andra mest tycker att det är ett himla stök.
Jo, att undvika så stora åldersskillnader förstås, så de nya som redan är tvåa får en bättre chans.

Sedan kan man skapa mindre grupper, tänker jag. Med kor som man vet inte ska vara kvar till hösten och inte behöver gå med tjur. De skulle kunna vara på en egen plats, få kraftigare foder och därmed kunna producera mer mjölk åt fler i lugn och ro.

En tredje grej, som jag tror hade stor påverkan i år, är kalvgömmor med kraftfoder. Eftersom korna fick extra bra grovfoder i våras (det var en tillfällighet, det var de balar vi hade) växte deras kalvar väldigt bra i starten och vi valde bort kalvgömmorna den här säsongen. Dikalvarna har klarat sig bra utan men det hade varit kanon för amkalvarna. Ytterligare en anledning att ha dem med en mindre grupp kor; möjlighet till stödutfodring till de som behöver det.

Nåväl, en fin sommar fick de och små djur är också djur. Vi får se vad det blir av dem men än så länge bor de i det vi kallar Kyrkan. Där har de god mat och noll konkurrens från större kalvar. Och jag är klokare och bättre rustad för nästa år.