Inlåsta på torken
Länge sen man hörde om någon som var ”på torken” eller hur? Har det uttrycket kommit bort kanske?
Några av våra kor är på torken just nu i alla fall men inte på grund av missbruk. De är på tork inför klippning och får inte gå ut på ett par dar för att undvika att bli blöta och ännu mer smutsiga.
Jag har sju stycken vuxna kor kvar att klippa, sedan är det kvigornas tur. De här korna har fått en egen del av ströbädden där det är gott om plats och rejält upphalmat. Svårt att visa i kvällsmörkret bara, särskilt nu när snön yr in från alla håll också.
Eftersom de inte kan gå ut i snön eller lägga sig i hagen torkar de till och blir lätta att frisera sen. Himla bra för då räcker skären längre och man slipper svära så mycket.
En fantastisk grej när man klipper kor som är extra skitaktiga är en klippmaskin med fårskär. Det blir inte lika slätt och naket som med finare skär men oj vad det skalar av även den värsta smuts. Jag har bara haft vanliga 21-23 skär och min batteridrivna maskin tidigare men i år kan jag stoltsera med en egen sladdklippare med fårhuvud också. Har fått den av min bästa Stefan och en sån borde alla ha. En Stefan alltså.
I morgon hoppas jag kunna klippa de sista stora och kanske även någon lillkviga. Det vore perfekt att få bocka av alla i kostallet snart och flytta upp behandlingsburen till hangarn igen. Även där finns kvigor som ska klippas och som det ser ut med strötillgången i år tar jag nog de största tjurarna också i förebyggande syfte.
Tur att jag tycker det är så himla kul.