När man tror man är för gammal för att oroa sig för myndigheter och kontroller kommer Länsstyrelsen och driver upp pulsen och man får känna sig ung igen. Vi har haft djurräkning här på gården och även om vi alltid försöker vara noga var det inte utan ett visst darr på manschetten innan.

Nerverna alltså. När någon ska kontrollera ens djur som är både ens ansvar och stolthet, då vill man att det ska vara helt igenom perfekt överallt. Vilket det ju sällan är på ett lantbruk för det finns alltid något man vill göra bättre. I alla fall hos oss.

När man får tvångstankar och ska kolla av lite snabbt att allt verkligen stämmer med listorna hos Jordbruksverket händer det att både självtillit och relationer sätts på prov också. Frågorna blir många och man kan skrämma upp sig rejält och ifrågasätta hela sin kompetens. Här är ett axplock av kommentarer från dagen innan kontrollen:

– Heter den där kvigan 1131 eller 1113?
– Vaaa??! 1331?!

– Tjuren vi hemslaktade för några dagar sedan, är den rapporterad än?
– Jag tror det, nej jag vet inte, jo, nej, måste kolla igen! 

– I vilken box finns 5021, jag hittar honom inte någonstans? Glöm det förresten, här är han, mitt framför ögonen på mig!

– Har vi ett extra öronmärke till Fiona?

– Den svarta i box 2 verkar ha tappat BÅDA lapparna! Hjälp, finns det nya?

Eftersom listorna man kontrolleras mot skrivs ut samma dag som kontrollaviseringen kan man inte fuska och det är ju bra.  Tyvärr är märkena så dåliga nuförtiden kan ett tapp komma plötsligt. Det gäller att ha ett jätteförråd eller beställa jämt och ständigt om alla djur ska vara perfekt märkta hela tiden.

Alla djur som står registrerade på gården i Jordbruksverkets databas ska gå att hitta och vara korrekt märkta med två lappar. Det får inte heller finnas några oregistrerade djur. Rätt antal och rätt siffror i öronen med andra ord. Är det så svårt det då? Nja, det är det väl egentligen inte, men misstag kan ju ske. Man kan glömma att rapportera ut en hemslakt eller råka skriva fel siffror någonstans, det är ganska mänskligt, men det lönar sig att vara så noga det bara går. Små fel kan bli dyra för straffen slår ekonomiskt och så vill man ju vara med och upprätthålla säkra register. De rapporteringar vi gör är avgörande för djurhälsa och livsmedelssäkerhet om en smittspårning skulle behövas någon gång.

Hur kontrollen gick till slut?

Jodå, den gick bra men det var ett stort jobb. Två länsstyrelsepersoner hade fullt upp en hel dag trots att Danne och Linnea också hjälpte till så gott de hann. Det är inte lätt att se alla nummer på 400 lösgående djur med lång vinterpäls i öronen, även man man matar och lockar.

Vi hade några djur som tappat ett märke och en tjur i hangaren som tappat båda. Annars stämde allt. Puh, vad skönt.

Nytt för i år är att reglerna är lite snällare än tidigare så vi fick 28 dagar på oss att märka och skicka bildbevis. Helt rimligt och inga konstigheter. Snart klart!

De små är enklast att kolla. Och sötast. Hej, hej!