Det är inte lätt att fatta rätt beslut jämt och ständigt men det här tyckte jag var ganska onödigt. Kor alltså, ibland förstår man inte hur de resonerar. 

På nätterna stänger vi till hagen och korna får hålla sig inne så de inte råkar kalva ute i snön utan uppsikt. Halmbädd är ju mycket trevligare att landa i om man är nyfödd och för den som är liten eller svag kan födelseplatsen vara skillnaden mellan liv och död.

När vi går den vanliga kollrundan på morgonen kikar vi att alla djur mår bra och ser efter om det kommit någon ny kalv under natten. Sedan brukar vi öppna så korna kan gå ut och röra på sig efter tycke och smak. Under dagen får de gå som de vill och de flesta är ute en hel del, särskilt när det är finare väder än såhär.

En av simmentalkorna tog utevistelsen ett steg längre idag och började med att mörka att kalvningen var igång. Hon försvann in i gruppen och hängde med de andra ut så jag märkte ingenting förrän hon plötsligt hade fått en liten tjurkalv mitt i snöyran!

Varför hon inte stannade inne och tryckte ut honom på den varma bädden får vi aldrig veta men tydligen tyckte hon att snöfall och kyla var bättre just då. Och att det var min uppgift att forsla in honom sedan. Hon stod nämligen bara och vaktade tills jag kom, ville inte riktigt börja slicka ren honom och få upp honom på benen där ute.

– Iiiiiiiih! Stoppa tillbaks mig in i värmen va!?

Tur att hon var snäll och lät mig komma fram och hjälpa till. När jag fått in pyret i halmen och torkat av honom blev han pigg igen efter den kalla starten. Kon kom också igång och skötte mammajobbet galant. Ytterligare någon stund senare stod han och diade och allt verkar ha gått bra. Tur att jag var i närheten när ett så knasigt lägesbeslut fattades!