Provkört John Deere 7R 310

Att få förtroendet att provköra något nytt är alltid roligt även om det är förenat med viss bävan. Fina saker har ju en förmåga att bita sig fast och det kan göra väldigt ont i plånboken har jag märkt. Den här gången fick vi njuta och drömma men sedan försöka glömma. 

Med åren har jag blivit rätt immun mot traktorers tjusning. Åtminstone på lantbrukssidan. De flesta jordbrukstraktorer går sönder, behöver en dator, har moderna givare som krånglar och är allmänt lika varandra, nästan oavsett märke tycker jag.

Men så kom den här demotraktorn och då blev det plötsligt riktigt kul.

En John Deere från X-Maskiner rullade in och vi fick ha den ett par dagar innan den åkte vidare till nästa gård. Den har dragit både kultivatorn och harven och det var en viss skillnad mot de traktorer vi har själva enligt både Danne och Håkan.

Traktorn är en JD 7R 310 med en nio liters motor och Danne beskriver den som ”fantastisk”, ”underbar” och ”helt enkelt perfekt”. Håkan säger att det är en ”riktig traktor” och det är ett minst lika bra betyg.

Den är stor kan jag lova och när jag körde den var det nästan som i början, när jag som tonåring fick börja köra och efter ett tag hamnade bakom ratten på vad som då kändes som riktiga hästkraftsmonster. Som pappas Valmet 2005:a till exempel. Det mullrade och drog och man fick den där känslan av tillit till maskinens styrka som är så härlig.

Just den känslan fick jag faktiskt av den här traktorn. Det var roligt, på riktigt svinkul, att provköra. Det var kraft och stabilitet i trehundrahästarsmonstret, sådär som en traktor ska kännas, och ändå var den snäll att köra och fin att komma överens med.

En fysiskt stor traktor kan vara besvärlig men den här gick att ställa in helt okej, även för en liten förare som jag, och sikten var god. Att få in den i verkstaden däremot är nog en annan femma. Liksom att fylla upp jättedieseltanken.

För den som har sisådär tre miljoner över går det bra att bli ägare till en sådan här fin skapelse. Har man inte det finns risken att man får samma ledsna min som Danne när den åker vidare…

Tack för kul testkörning!