Betessläpp är alltid kul och igår var det ungkvigorna som skulle ut. Kvigor och stängseltråd är inte alltid en trygg kombination men med lite tålamod och ett par ordningsvakter ökar chanserna att hålla dem på rätt sida. 

Som alla andra tonåringar är det si och så med konsekvenstänket hos unga kvigor. Hormonerna stormar och livet är en fest. Därför passade det ganska bra att vi hade tidsbrist och fick ta utsläppet i etapper.

Hagen skulle rustas upp, sly behövde röjas och djuren sorteras. Sedan blev det stängseltråd som de fick vänja sig vid ett dygn innan utsläpp. Alltid värt tiden.

Till sist var det dags att öppna och snart var alla ute.

Det bästa med det här kvigsläppet är att vi har två riktiga ankare med i flocken. Två gamla kor med kalv. Vilken trygghet.

Fiona och Stumpen.

(Kolla svansen så förstår man varför hon heter Stumpen)

De här två håller koll på småtjejerna och skapar stabilitet och lugn i gruppen. De yngre förhåller sig till de vuxna korna och hittar inte på lika många överilade dumheter såsom att bli rädda för småsaker, rymma eller annat trams. Det är väldigt skönt och gör det lättare att sova om nätterna.

Stumpen och Fiona går i det här gänget eftersom de inte ska betäckas i år och därför inte kan vara i någon av hagarna med tjur. Fionas juverligament och spenar är uttöjda och Stumpen har fått problem med hälta  till och från på gamla dagar. De står med andra ord på slaktlistan och i sommar ska de bara chilla och ta hand kalvarna de fick i våras.

Som en bonus håller de alltså ordning bland småbrudarna också, bara genom sin pondus. Win-win helt enkelt. En sista sommar för tanterna i gräset och en lugnare tillvaro för de spattiga, tonårstokiga ungkvigorna.