Som ett barn på julafton eller en nykär tonårskille. Nu är det fjärilar i magen och stor förväntan. 

Tröskstarten är några enstaka timmar bort och Danne är på topp.

Lexia är servad och fixad, påfylld med diesel och med nyputsade rutor. Igår körde han ett provdrag på åkern nedanför huset och idag är det allvar.

Så fort dimman lättat och gräskasetten lyfts av från vagnen går färden till Selånger. Danne ska tröska (såklart), Stefan ska köra emellan med lassen och jag, jag ska hålla ställningarna här hemma. Någon måste ju trots allt ha fötterna kvar på jorden, även i trösktider.