September började med några långa dagar. Det har tröskats men under söndagen kom regnet och satte stopp. Nu är det uppehåll och vi inväntar rekordvärmen som ska komma och ställa allt tillrätta igen. 

För tillfället sitter jag vid skrivbordet och jobbar undan några småsaker medan Henny sköter kalvarna och Danne är iväg och hämtar ett spånlass. De senaste två dagarna har jag jobbat både hemma och på hospice men idag blir det en heldag på farmen. Stängsel ska upp och jag ska lära Henny hur man skrapar hos korna, helst utan att göra som jag gjorde sist när jag gled iväg och körde bort stolpar och grindar och alltihop.

Sedan ska vi ströa, efter det blir det lunch och sedan stängsling.

Veckan i övrigt kommer att bjuda på tröskning i första hand, så fort vädret slår om. En del gårdsstädning och underhåll måste också hinnas med samt att jag har minst ett till undersköterskepass.

En bra sak med att jobba i vården, förutom att det är fantastiskt i sig självt, är att man kan få proffsig hjälp med att lägga om sina egna sår. Jag råkade nämligen flå mig själv i tumgreppet häromdagen (jag fastnade i en sorts krok) och det är ingen vacker syn vill jag lova. Nu har jag åtminstone ett vettigt plåster och inte bara tejpbit och plasthandske.

Annat som är bra med ett extrajobb inom palliativ vård är att man ständigt blir påmind om hur skört livet är och hur viktigt det är att ta vara på det. Många av oss går ju runt och tror att just vi kommer att få leva länge, bli pigga, pliriga gamlingar med massor av tid över till allt vi inte hinner nu. Sanningen är att cancern eller något annat sattyg kan komma och ta oss i nackskinnet mycket fortare än vi tror.

Det vi har är här och nu. Lev!