Idag åkte 16 tjurar på slakt och det var den besvärligaste lastningen på väldigt länge. Trodde jag skulle bli galen flera gånger!

Ingen ville gå någonstans och vi fick krångla i över en timme innan alla var på plats i bilen. Vet inte vad som var fel men ibland kan man nästan tro att det står spöken med stoppskyltar framför dem.

Ibland är det tur att man inte har en liten mikrofon på sig när man hanterar djur som prövar ens tålamod. Det kan bli riktigt kreativa, hemmasnickrade svordomar men idag var det mest ilsken frustration och trött maktlöshet. Här är några exempel.

Muttranden mellan sammanbitna tänder, ett urval:

”Det är alltså såhär man ska ha det….”
”Tror de står i sirap…”
”Är väl själva……”
”Jaha, ja men det är mitt liv det här då… Försöka förhandla med 700 kilos stenstoder..”
”Tror jag drar till Mallis..”

Slumpmässiga små utbrott, ett axplock:

”Gaaaah!”
”Jag står inte ut, har ju inte ens druckit kaffe än!”
”Tjurskallar!”
”Pass på där, nu vänder den där lurviga igen!”
”Men Danne, nu gör du inte som jag tänker!”

Fin himmel har det varit flera dagar i alla fall. Alltid något att vila ögonen på bland jobbiga djur.

En annan irriterande sak förutom tjurar som vägrar gå på slaktbil är kvigor som inte vill bli dräktiga. Veterinär-Ellinor var här idag och hon kunde berätta att fyra bazadaisekorsningar som seminerats två gånger inte hade tagit sig nu heller. Trist! Nu vet vi inte riktigt vad vi ska göra med dem. Det lutar åt att vi behåller två av dem och låter dem gå med tjur i sommar men vi får se. Det vore kul att fortsätta med några fler än bara den femte, hon som blev dräktig på första försöket, men de här andra går ju bara och äter och tar plats till ingen större nytta.

Ny dag i morgon och då hoppas vi alla alla fyrbenta samarbetar riktigt bra. Henny och jag ska greja med lite av varje hos tjurarna och förhoppningsvis får de både ren vindväv och lite extra träning i drivgången.